Punkig svart fågel

Utvilad är jag tillbaks på kontoret borde man kunnat skriva. Men inte fan… Sitter här och gäspar stort. Är åtminstone på kontoret. Jobbar. Men trögt går det.

Fast skönt har det varit i helgen. Det har inte blivit så mycket. I alla fall inte tills idag då det liksom small till och vi fixade en massa på att-göra-listan där ute. Fantastiska ljuvliga Svenska sommar. Precis så kändes utevaron hela den här dagen. Det går liksom inte att få nog.

Koltrast såklart. Har två. Båda med lite annorlunda dialekt. Inte riktigt sådär hänförande vackert. Mer åt punkhållet. Kan inte gör annat än att applådera. Variation förnöjer. Växer kanske till sig till nästa år och framför mjuka ballader. Som det brukar vara. De flesta revolutionärer lugnar sig med åren.

Nu är det alltså en vecka kvar till semester. K har fem veckor så det blir antagligen fem för mig med då. Men känner i hela kroppen att det skall bli skönt att bara släppa allt. En mycket ovan känsla här på det här kontoret faktiskt. Jag har jobbat fler semestrar än någon annan levande människa som haft friheten att inte göra det. Nåja, försöker inte vara bäst här, eller sämst är det väl, vill bara få fram att fem veckor ledigt är ovanligt här. Inte de senaste åren kanske. Men i livet. Nytt! Och ännu mer nytt är den där känslan av att det BARA skall bli skönt. Att koppla bort. Helt. Kabel avklippt. Överlevde det förra året. Överlever kanske i år igen. Man hoppas.

Fortfarande inga svalor här. K har sett nere på byn. Men noll här. Det gör jävligt ont i mig. Vad är en sommar utan svirrande svalor.

Fast har en skata som är väldigt orädd. Skatorna brukar vara mycket skygga normalt. Bor i den stora gamla granen vid vägen. Är ofta ett gäng ungfåglar på höstkanten. Men nu ser man bara den här. Kommer nära. Hänger med på gräsklippningarna. Kul.

En närgången kråka har vi fått också. Stor och mäktig. Hatad av småfåglarna. Håller sig här omkring huset. Men fick visst tag i en partner sent här i vår och häckar någonstans i närheten. Kråkor brukar ju också vara skygga. Antalet var en gång många många fler än man ser idag. Men de ansågs ju som skadefåglar. Jag hade kompisar som sköt och lämnade in klorna på polisstationen och fick pengar i näven. Ekorrar, skator, rävar och en massa andra djur gällde väl det där också. Här på kullen får skatan gärna finnas. Hoppas den visar upp några pigga busiga ungar också senare i sommar.

Man tänkte annorlunda förr. Minns att morfar sprang och hämtade bössan så fort man såg en hök på bondgården. Hönsen skulle skyddas. Och allt det andra också. Fast jag såg honom aldrig skjuta. Kanske lärde sig hökarna att den där gubben var farlig och stack så fort han visade sig. Troligen rent utav.

Har en hel massa att ordna innan den där semestern träder i kraft. Rent av JÄVLIGT MYCKET. Så jag får ligga i den här veckan. Verkligen ligga i om jag skall hinna. Men att ha det stressigt innan ledighet hör väl till det här yrket. Och då menar jag inte livet (och yrkesverksamheten) som varandes pensionär. Men egenpålagt. Man får skylla sig själv som vanligt.