Vi börjar närma oss perioden när strumporna åker av och inte kommer på igen förrän höstmornar krispar till det i tillvaron. Fast inte riktigt än, men nära är det. Halvav är dom allt.
En fantastisk dag hela vägen in i mål har det varit. Fönstren på kontoret har varit öppna. Ljumma smekande härliga vindar har letat sig in och busigt rufsat om hår på programmerare och andra. Koltrasten har sjungit en bit upp i skogen. Musik av alltså. Inget slår koltrastsång. INGET!
Nu senare på kvällen är det inte riktigt “alla fönster öppna” läge. Älskar just det annars. Sitta här fram mot tolv och det mörknar ute och kunna ha allt som går att hålla öppet öppnat. Sådana gånger gör det inte ens något att det letar sig in en och annan mygga. De bidrar mest till stämningen.
Lillkatten kommer in med en skogsödla. Alltid lika tråkigt. Jag gillar skogsödlor lika mycket som koltrastar. En kärlek som kommer från farsans föräldrahem i Orsa där en vacker skogsödla pilade fram över bron med jämna mellanrum om man satt där tyst och väntade. Senare här i Los ramlade en ner i kanoten när jag paddlade nära land i Mansjön. Fick lift in till land såklart. Men den idag vet jag inte om jag lyckades rädda. Den gömde sig till slut från katten under en matta. Hade släppt svansen på skogsödlors vis och jag kunde släppa ut den igen. Men medtagen efter det brutala kattplågeriet som katten bara tycker är lek. Det finns något riktigt otäckt i katter som det definitivt inte går att gilla. Tänker alltid på Himler och de andra asen under 2’a världskriget när det där händer och man upplever de som njuter av att plåga eller bara inte förstår att man skadar och förstör. Alla, också katterna, älskade av de sina, men hatade av världen, ja själva definitionen av ondskan. Det går inte ens skulle på att “det är deras natur” för vi har alla det där inom oss. Monstret inne i oss gömmer sig bakom en tunn pappersvägg. Det behövs bara en rispa.
Inser att jag hatar att bli bedömd. Andra sätter mallar och sen skall man betygsättas efter de där mallarna. Nope, GILLAR INTE. Men ändå måste an ju underordna sig det där ibland. Skolan var ju verkligen en orgie i bedömningar och underordnande. Lumpen likaså. Vill du låna pengar av banken är det bäst att du uppfyller de gängse kraven. Ja och så vidare. Men följde alla mallarna så blev det aldrig någon utveckling. Noll. Zip. Det är så dödfött alltsammans. Ja och svårt att komma undan såklart. Men va fan när det går bör man tänka själv tycker jag. Bygga sitt eget universum.
Men kanske är de med finaste huset. Finaste bilen. Madrassen som är knögglig (Ovanåkersmål, ung knölig) av pengarna som ligger i den. Kanske är dom lyckligare. Troligen. Bonde Söker Fru, Gift vid första ögonkastet, Melodifestivalen, Sill och västerbottenost och jordgubbar till midsommar, årets pelargon i fönstret, bolån, allt det där, mallar för lyckliga liv. Kanske. Troligen. Förhoppningsvis.
Fast undertecknad skall nog ge sig för idag. Fast jag inte borde då såklart. Världen är ju så stor. Man borde passa på att uppleva den…