Categories
Betraktelser & Berättelse

Såja

young muslim woman on central city street looking away
Photo by Keira Burton on Pexels.com

Påsken är slut och jag sitter åter på kontoret. Förkyld. Näsan rinner. Men det hör väl till en ledighet. Det fanns magsjuka och förkylning att välja på i byn och K och jag åkte på förkylning så vi drog väl en vinstlott ändå kan man tycka.

Men smörgåstårta, diverse goda ostar, påskmust, cider, godis en tårta, ja ni fattar. Man har tröstat sig. Mest i soffan med en bok eller tittandes på en film/serie. Operation slöhet från fredag förmiddag till lunch idag. Riktigt skönt.

Kostar på oss att titta på Oppenheimer. Hyr den på SF Anytime för sextionio spänn. En skitfilm om ni fråga mig. Hur i helvete kunde den få så många Oscar. Tur att man inte gick på bio och såg den då skulle jag ha känt mig grundlurad. Ja lite nu med faktiskt. Dynga!

Den sista (?) pallen pellets för säsongen bar jag in på långfredagsmorgonen. Tänkte “lidande”. Fast det gick sådär. Men fick in alla 52 säckarna i alla fall. Nu får vi bara hoppas att det inte blir en för jävla kall april så att vi måste handla på oss mer bränsle den här säsongen.

Men efter att det där var inburet var det bara att vattna de nysatta fröna och sen ta en dusch och sen placera sig i soffan. Därifrån har jag då inte (i princip) avvikit från under helgen utom för att hämta mat, gå på toa eller gå och lägga mig. Alltså en tillvaro som är skön i två dygn sen börjar det krypa i kroppen. Men i mitt fall en stor förbättring. Förr hade långfredagen varit en vanlig arbetsdag som under alla andra år. Sen hade det börjar krypa i kroppen redan under påskafton. Det finns ett annat lugn i mitt sinne nu. Lite ovant. Fast gillar det (lite).

Vänner som kan ljuga lite och säga att något man har gjort är “bra“. Alltså bara för att vara snäll. Dom skall man vara rädd om. Jag är tacksam att det ibland finns några sådana i min omgivning. Fast egentligen har jag gett upp på allt det där. Ja redan för länge länge sedan. Gör ändå. For the void.

Men nu alltså arbetsdag. Fast har startat upp datorn i studion också. Så det finns alltså en alternativ väg att vandra. Men eftersom näsan rinner så förbannat så vet jag inte om jag pallar att sitta i studion. Lättare här på programmerarplatsen där man har papperskorg och en rulle papper bredvid sig och kan åtgärda rinn efter hand som det fyller på och vill rinna över. Irriterande är det hur som helst.

Det här är rätt skoj från Hudiksvall.

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.