Folk dör omkring en. Varje gång man ser någon notis om någon som är yngre eller lika gammal som en själv som nu är död rycker man till. Nej, inte så att man blir rädd. Döden kan i viss mening också vara en befrielse. Men man har ju så jäkla mycket kvar som man vill göra. HUR SKALL MAN HINNA med allt som återstår att göra!!!
Jag har kommit fram till att man inte hinner med allt man vill. Slutsatsen är alltså att man måste alltså prioritera i min ålder. Göra det där man VILL göra. Skita i annat. Så det gör jag och det är såklart därifrån som mitt “lämna mig i fred” kommer. Jag har inte tid med en massa skit längre.
Så man jobbar på. Ja jag älskar att jobba. Det är inte bara flykt. Jag har alltid drivits av det där att skapa något. Många egenföretagare känner igen sig i det där. Det är ett liv, inte bara affärer och en inkomst. Visst, att se omsättning och vinst öka för varje månad kan också vara en drivkraft. Jag har varit där också. Men vad har man för glädje av pengar när man inte finns till längre?
För mig gäller det alltså att utnyttja ögonblicket. Försöka vara så närvarande som det bara går. Minimera sådant där som är tråkigt och måsten. Maximera det där som gör att hjärta och mage sjunger.