Till och med Tysklönnen står där nu naken och blottad. Hen är sen, men när det händer ryker bladen. Tiotusen och tiotusen. Det tydligaste tecknet på var i årshjulet vi befinner oss som finns här på kullen. Fast Flädern har det inte lika lätt med vettet. Hen är som en sydeurope med hår och guldkedja på bröstet (troligen med fascistiska sympatier) som står där och solar sig i uppskattningen från andra växter, rådjur och människor och sen när minus tio drabbar kullen skriker på hjälp och på polis och tycker allt och alla är orättvisa. Då skall det minsann släppas blad och sugas tillbaks växtsafter i rasande fart men såklart är blad fastfrusna på grenar och växtsafterna tröga som sirap och mer i fläderns ådror där i det kyliga. Det blir alltid amputationer till våren. Ja och då skriks det minsann.
Det är regn över kullen idag. Fast man varnade för åtminstone snöblandat på väderleksrapporten. Undertecknad applåderar hårt för varje dag utan snö. Ja jag är ledsen Järvsö och andar vintersportorter. Här tänker jag bara på mig själv. Kommer aldrig göra annat. Vinterhatare. Jag. Ursäkta igen.
Fast Kung Bore vinner alltid till slut. Det vet man. Snart står man där i horisontella snöväder som bombarderar norrifrån och skrapar rutor. Jag har faktiskt inte skrapat rutorna en enda gång ännu i år. Ett under. Fast det har såklart funnits mornar när det behövts. Men de har helt enkelt inte sammanfallit med behov av fordon. Att det där skulle hålla i sig är då såklart bara en dröm typ de man när om hängmatta under palm på söderhavsö i februari.
Fast förra året gick vintern osedvanligt fort. Kanske för att livet var enklare i stort. Kanske var 22 en utförsbacke bara. Men gillade det. Ja utom på så sätt att man inte han med så mycket då. Men det verkar gälla år när vintern segar sig fram som en sköldpadda också.
Farsan skulle alltså blivit 100 i år. Fasiken så stolt och mallig han hade varit för det. Nu blev han lurad på trettio år av livet om det nu var dit han ville nå. Ja tjugonio. Fast jag är ganska säker på at han skulle haft det svårt med det skröpliga och svagheten. Skulle ta det där som en förolämpning. Vissa dör kanske bäst i blomningen av sina krafters dagar. För att det blir för svårt att anpassa självbilden till svagheternas knaprande på kropp och själ.
Tekoppen står här bredvid mig. Har innehåll i sig också. Tämligen full. Jag skall sippa i mig Earl Grey så sakta om en stund. Varför tröttnar man aldrig på vissa smaker?
Men med kodarväder så har jag såklart stor förhoppningar på den här dagen. Det bästa dagarna är ju de här med regnväder som inte har för avsikt att avta i brådrasket. Jodå snöstorm fungerar det också. Kombinerad med värme. Men idag alltså regn. Kodarväder.
Pellets skall förhoppningsvis levereras under dagen. Jag skall strax hälla i den sista säcken i Hulkens hungriga mun. Fast med de milda temperaturer som är så är det såklart inte lika spännande som det skulle kunna vara. När vintern är här på riktigt blir det där mer kritiskt. Man hoppas att tillverkare har fått ordning på sin produktion tills dess. Ja och att hamstrarna lugnar sig lite.
Vi låter dagen börja så.