Jag ställer aldrig någon ringklocka på morgnarna sedan länge. Ja “aldrig” är som vanligt en överdrift. Men det händer sällan, högst två tre gånger per år. Resten av tiden förlitar jag mig på att K skall upp. Vaknar till det. Fast de sista åren har inte ens det behövts. Jag vaknar tidigare och tidigare. Alltid med lätthet. Förvandlingen från kvälls/nattmänniska som bara pågår.
Men idag kommer jag upp först kvart i åtta. Vet inte vad som hänt. K har gått till jobbet. Oväckt ligger jag där. Förvånad när jag kommer upp och är ensam hemma. Tomt. Tyst. Teatern igår och försöken att förstå vad de egentligen menade tog tydligen luften ur mig.
Men såklart. Det gör inget. Jag kan vakna kvart i åtta varje dag utan att någon säger något om det. Inte ens lilljäveln på axeln har (elaka) saker att säga där. Det är upp till mig. Så dåligt samvete? – ICKE!
Nu nio sitter jag på kontoret igen. Skall köra igång Hulken efter att te är urdrucket. Igångkörningen är en apparat som kräver en del övervakning. Spring upp och ner. Speciellt så i år när det är många modifieringar. Men allt brukar gå bra och man får hoppas på det i år oxå. Värme sköna inomhusvärme kom till mig och ge värmen tillbaks till min hud och mitt hjärta.
Men med rätt stor säkerhet väntar alltså en dag utan “riktigt arbete” igen. Ja en hel vecka har (i princip) blivit bortkastad faktiskt. Alldeles för lite har blivit gjort av det jag ser som viktigt i alldeles för många dagar. Bättring säger lilljävlen på axeln. Och för en gångs skull är vi helt överens.
Annars är jag lite lät nedstämd. Men eftersom nedstämdhet alltid sammanfaller med kreativiteten så kan jag tolerera det där. Har alltid kunnat. På det hela en present från han/hon/det/gud såklart. Om man nu väljer att se det så. Att inte åka så långt ner att man misströstar över tillvaron. Ja och inte åka så långt upp att man tror att världen bara är sin och leva livet därefter. Manodepressiva är vi allesammans. Låt vara att de flesta av oss inte behöver mediciner för att tygla de svaga upp och nedgångarna. Men bara de som kallar sig friska är riktigt sjuka. Något som man såklart måste vara lite sjuk för att förstå.
Men te urdrucket. Mail genomgången. Det är dags att starta årets eldningssäsong. Borde det inte vara fanfarer eller något där?