Poff säger det. Sen skall man ha semester i fyra veckor. OJ! hur skall man klara det tänker man. Inget knappande… Knappt något tänkande heller… Möjligen visst filosoferande över tillvaron… Men man är ändå en person som försöker – så man går på semester.
Poff igen säger det igen. Semestern är slut. Fyta veckor har gått. Man sitter här igen. Vad skall man göra nu. Vad gjorde man sist? Fanns det rent av inte en hel del att ta tag i? Hmmmm….
Hur som helst. Kontoret står kvar. Jag sitter där jag brukar sitta. Just nu. Det är många månader tills nästa semester. Fyra veckor har passerat i rekordfart. Ja och man har kopplat bort allt vad arbete innebär. Inte ens kommit i närheten av det. Jo, jag har svarat på några mail. Läst några artiklar. Men faktiskt inget allvarligare. Ett rekord. Aldrig tidigare… och så vidare.
Jag vet faktiskt inte ens om jag tycker det är skönt att sitta här igen. Enkelt liv har varit alldeles förträffligt. Ja uttröttande också. Allt farande fram och tillbaks tröttar. Det är ingen lek att ha semester.
Men man hittar väl rätt vad det lider. Tog en vecka eller två också förra året. Tack och lov finns det lite moms och annat man kan ta tag i. Rutingrejer som drar en in mot kodandet och elektronikens centrum.
Jag har stora planer för den här hösten. Ja för er, mina läsare, är de säkert inte så stora. Men för mig. Ni tycker vad ni tycker såklart. Jag knappar på. Vill inget annat. Jo. Bli lämnad i fred. Så att jag kan knappa. Ja, och knycka mig en och annan studiodag då och då. Som om det nu skulle tjäna något till. Le och gå på kamrater.
Igår. Knåda. Ja Knåda Sport. Yngsten skall ha cykel. Hittar cykel. Arne Kring har väl fixat antar man. Still going strong och alltid världsmästare. Ja och Erikshjälpen. Yngsten igen. Jag hittar två bordslampor a’ fyrtiofem spänn. Son och fru hittar annat. Packas in tillsammans md cykel i röd fransk bil.
Sen Bollnäs. Mobackes. Körsbärsträd på extrapris. Jodå. Jordgubbar på extrapris. Jodå. Yngsten fyller på han med. Packas in tillsaman smed cykel i röd fransk bil.
“Biltema” säger yngsten. Så man svänger in där. Blir lite saker där också. Som packas in i röd fransk bil.
Sen mot yngstens boende. Stannar på ICA i Järvsö. Utstigen ur bilen har man bara uppnäsor omkring sig. Här syns man inte. Bra tycker jag. Köper wienerbröd och bullar. Packare in i röd fransk bil.
När vi backar ut tittar föraren i grannbilen med en stor fascination på vår bil. Om det är lasten eller bilen som är så fascinerande vet jag inte. Men något liknande har tydligen aldrig tidigare skådats i Järvsö. Jag vinkar och bjuder på det där. Han kliver in i sin 2022 silverfärgade volvo.
Fika hos yngsten. Hem igen. Både K och jag i soffan efter Langos. Helt förbi av trötthet båda. Men en film. Sen säng. Sömn. Sover hela natten. Eller i alla fall till halv fem. Man kan inte få allt.
Idag har vi planterat körsbärsträd. Ja och klappat det kärleksfullt. Nu har vi två. Gammeln och det unga. Båda lika kära. Redan. Ja och sen sätter vi ner jordgubbsplantorna i samma land som sparrisen. Sen gödslar vi. Sen vattnar vi. Ja och så efter det är vi lika trötta – nästan – som dan innan.
Det är inte lätt.
Måste nog inhandla ett till körsbärsträd. Tror jag. Kanske.
Men oxdragarveckorna har tagit sin början i och med kvällen alltså. Ledighet finns det ingen förrän julafton är över oss. Mycket tid att jobba på. Eftersom jag finner glädje i det där jobbandet så är det enkel tid för mig. Tänka sig så lyckligt lottad man är.
Nu skall jag jobba lite. Bara jag först kommer på med vad…