27’e. Fredag. Löning. Alltså Bollnäs. Handla mat för +3000 spänn. Packa in i bilen. Äta en hamburgare eller en tallrik med sushi. Åka hem igen. Trötter. Men glad över att den röda lilla Franska bilen klarat turen ännu en gång. Naturligtvis lyser tanklampan när man når Los-skylten. Men det är som sig bör. Ingen ide att tanka i för mycket i en bil som man inte vet går två mil nästa dag.
Det här är en dag när jag får beskåda människorna. Ja och det gör jag med stort intresse. Jag går in på Biltema means K sköter sina affärer. Gubbar, gubbar och gubbar så långt ögat när. Jodå en och annan kvinna också men de flesta förklädda till gubbar. Dubbad eller född till gubbe är själva förutsättningen här. Man skall gilla en billig korv och en billig kaffe och fascineras av skruvar.
Sällan jag går här ensam. Åtminstone ensam utan annat mål än att fördriva tid. Känner ensamheten. Massor med folk men jag hör inte till. En alldeles för stor mängd av de andra gubbarna verkar ha samma förutsättningar de med, men de kan åtminstone trösta sig med några inköp. Själv tittar jag efter något i tjugokronorsklassen så att jag kan komma ut genom kassorna utan att behöva skämmas som den tomhänte och fattige skruvtittaren jag nu är. Det är nära att det blir en rulle isoleringsband eller en prylback i plast men jag hejdar mig och går ut genom kassorna lika tomhänt som jag kom. Bäst så.
Men ute i friska luften hör jag en viskning som tycks komma uppifrån himlarna. “Hönekaka” säger den. K har ännu inte hörts av så jag skyndar in på det närliggande Coop och hörsammar den där rösten. Ibland måste man bara få sätta tänderna i en Hönökaka. Tjugofyra spänn. Som hittat. Lika god gammal som färsk. Det är något mystiskt med Hönökakor. Jag tror de bär på sanningen om det eviga livet.
Men människorna. Galenskapen finns i Bollnäs denna dag. Det är lite julhandel över det hela. Man får ställa sig bakom en hylla och andas djupt en stund titt som tätt. Man tror nästan att medmänniskorna där i affären har slickat i sig för mycket av spriten de (förhoppningsvis) har spritat in sina händer med.
Paret, hon och han, övre medelåldern, jodå, de kommer från Djursholm. Eller i alla fall från någon liknande plats. De hör inte hit. En sådan här common affär handlar de normalt inte i. Om de handlar själva alls annars. Andra kanske handlar åt dom. De vandrar vilsna runt i butiken. Letar något. Något “som finns vid brödet” hjälper dom en butiksanställd. Man skulle kunna tänka sig att det är vin och spritavdelningen de letar efter. Men någon sådan har väl inte vår affär väl? Men bröd och frukttuggande kan ju skapa sprit på våra fängelser så varför inte här. Men finns annat där också såklart. Hoppas det gick bra för dom att hitta till slut. Efter deras tredje varv tappade jag bort dom. Kanske åkte de hem till Djursholm.
Tack code för självscanning säger jag. Ett under. Tjoff och så är man av med pengarna och så är man ute. Allt packat och klart. Härligt.
Bytt är bytt liksom.
Hemma ser jag en möjlighet att låtsasjobba lite. Men sen skriver jag det här. Men skitsamma. Allt ha sin tid.
Liksom