Helg som går. Nu utvilad. Det blir inte så mycket. Händer väldigt, väldigt lite. Men Winnerbäck släpper. Inget som imponerar. Men det är Winnerbäck. Fungerar då såklart. Han har såklart jobbat sig dit och det är antagligen en välförtjänt position han sitter på. Funderar på att uppleva honom på Öland 2022. Också om han inte skickar biljetter. K och jag och en stuga.
Men behov av vila föreligger. Som varje helg. Och det vilas. Tro det är välförtjänt dessutom. Ja, jag kan bestämma mig för att det är det. Vad andra tycker kan jag numera med ålderns rätt ge fullständigt fan i. Men tycks gör det såklart.
Jag säljer väl egentligen saker. Ord. Musik. Programrader. Elektronik. Märkligt att man kan lyckas så dåligt inom så många gebit. Så kan man tänka och tycka. Ännu märkligare är det antagligen hur lite det där “misslyckandet” känns inom en. Borde det inte svida lite? Åtminstone i någon del av kroppen. Eller i hjärnans vindlingar? Men det gör det inte. Jag är en skapligt lycklig man på en kulle ute i ingenstans. Fast dårar är väl de lyckliga. Genier och andra de plågade. Det finns fördelar med allt. Man behöver bara öppna ena ögat för att se det. Med två öppna blir den nästan övertydlig, förnöjsamheten.
Snövarning för morgondagen. Aprilväder. Som det alltid är. Har inga problem med det. Det tar tid. Tid innan världskrig tar slut. Innan fattigdom är besegrad. Innan Covid-19 ebbar ut. Lite tålamod måste man addera till sin arsenal.
Men låtsasarbetsvecka är igång alltså. En viktig del av livet finns i den. Men det är inte bara det livet handlar om. Koltrastsång och hav och en älv som letar sig ut mot havet är lika viktiga. Eller kärleken. Familjen. Katten som kryper under täcket och lägger sig nära. Stort i smått.
Men nu då alltså. Låtsasjobb. Fem oskrivna dagar plus det som finns kvar av den som snurrar. Underbart.