En handling i månaden. I Bollnäs. Bland människorna. I smittan. Jo man måste ju ha mat. Så vi far idag. Åker tidigt. Båda den här gången. Jag har åkt själv tidigare av smitthänsyn. Men det handlar om en gång i månaden. Rätt OK. Borde det vara. Också som två. Har jag sagt att jag älskar kortmeningar.
Mask eller inte mask är såklart frågan. Masker plockas med. Men icke på blir beslutet. Det är inte så mycket folk där på morgonen. Det krävs fortfarande en människa med stor integritet för att bära mask där ute som Svensk. De flesta väntar på att massan bär mask innan man själv drar på den. Beslutet om att inte bära bottnar väl där någonstans.
Men härligt att se människor. Det var ett tag sedan vi var ute i världen. Före jul faktiskt. Inte många personer utanför familjen har jag sett i levandes livet sedan dess. Kan man kanske hitta någon tragik i detta.
Hämtar en gratis kaffe på OKQ8. Bulle ingår. En köpt röst. Kaffe + bulle bytes mot röst. Jag är inte dyrköpt på det viset. KD/SD/M (de bruna) bör kanske ta efter det där. Har en röst på direkten mot en gratis uthämtad semla på närmaste mack. Själen ingår i affären om jag får kaffe därtill.
Fast nu kaffe här hemma. Eller snarare, här på låtsaskontoret. Åkes värld. Lite “Hej verkstaden” (ler stort) när man stiger här in. Men vid gott mod i huvudet. Skåp. Kyl. Frys. Fyllda. Uppe. Konto nära noll. Det virtuella men upplevda verkliga när “vill ha” sätter in. Men nollnärmande det brukar bli. Mat och räkningar. Nog. Excesserna uteblir. Som vanligt.
Kaffet smakar ljuvligt kan jag meddela. Två paket på Willys för 45 spänn. Tre köp tillåtna. Sådant vi pensionärer… nåja också vi nära pensionärer, håller reda på. Nittio spänn för en månads kafferanson alltså. Nog borde väl dom kopparna hamna på kontot excesser egentligen. Jo. Slöseri alltså. Man får mycket mjöl för nittio spänn. Bröd till folket.
Men man lever icke av bröd allena. Fast bröd, pasta och potatis räcker visserligen långt. Men kaffe och annat strunt hjälper till att bära ömkliga människor framåt. Mentalt. Sinne och kropp i jämvikt. Dum och otränad alltså.
Nu skall jag koda några rader. Sen helg. Mer blir det inte. Men nog så. Girig är jag inte. Men skall bli. Sen.