En bra dag. Bra koncentration. Det mått jag använder för att bedöma mina dagarna. Läsaren får ursäkta. Man blir såklart konstig av att sitta alldeles själv under så mycket tid som jag gör. Men det må vara förlåtet eftersom det inte finns ett val i det fallet åtminstone i mitt liv.
Jag skriver om ett program från grunden just nu. Det är ångestladdat. Eller åtminstone mycket uppförsbacke i det. Man har ju gjort allt en gång. Många långa tråkiga moment. Ja och i det här fallet skrev jag dessutom om en ganska stor del i Electron för en tid sedan eftersom jag under några veckor tänkte mig den plattformen som lösning för framtiden. Men kom till sans tack och lov. Återvände till c/c++. Det enda vettiga och underbara.
Inget fel på Electron. Utmärkt och härligt. Men behöver man kontroll så är det bara c/c++ som gäller. Sen kan man använda Python och node.js till mindre och snabba grejer. Java och C# bör man undvika om man har någon sånär självbevarelseinsikt. Tycker jag då. Valen man gör beror ju såklart också på vem mottagaren för koden är.
Många håller såklart inte med. Det går bra. Man lär sig av sina misstag. Mer än av sina segrar.
Men räknar att det här tar ett år att få på plats. Som låtsasarbete. Att jag skulle få extern hjälp är väl inte att hoppas på. Många rader har inte kommit den vägen till mina projekt under tjugo år. Men ett år alltså. Det gäller att hålla i den där visionen och orka. Men härligt också såklart. Jag har längtat efter att få kasta mig ut i det här. Falla fritt.
Låtsasarbete… För mig ett sätt att hålla kompetens uppe. Till vad och varför vet jag inte. Kanske vore det bättre att lägga sig i soffan på heltid och invänta döden.
Men eftersom jag kan välja så knappar jag på. Åtminstone tills jag tröttnar. Jupp!