Categories
Betraktelser & Berättelse

WOW

Det är en sådan där morgon när man går ut och ställer sig på gårdsplan och säger wow. En sådan där morgon som gör att man minns varför man bor just här och inte i Täby. Det är sannerligen värt det, konstaterar man för sig själv med lätthet.

De är många dessutom de här morgnarna. Sommar höst, vår och vinter slänger dom sig på en med den där “wow”-känslan av en perfekt värld i harmoni och skönhet. Om man nu bara tar sig tid att se och uppleva.

Jodå, det finns tillräckligt med brister här med, precis som det gör med att bo I Täby eller på en annan ort. Var man vill bo kan man bara själv avgöra, liksom kriterierna man sätter upp för ett bra boende. Men brister. Naturligtvis har allt det. Täby, Los, andra ställen. Grejen är att kunna älska någonting (ja någon också för den delen) trotts bristerna. Ingen är så blind som den som är passionerat förälskad. Men den som är riktigt dum i huvudet är nästan på samma oseende nivå. Man måste se bristerna för att utvecklas. Lära sig leva med dom och kanske förändra dom om man tycker det behövs.

Men idag en perfekt morgon alltså. “Inget gott kan komma av det” säger den där sure på vänsteraxeln. Men honom lyssnar jag sällan på. Sätter igång att skotta den där decimeterns om föll igår och inatt istället. Inte heller det är en aktivitet som sker helt utan njutning måste tilläggas.

En ekorre springer över vägen från storgranen när jag är på väg in igen. Har såklart lärt sig att är jag ute så fylls det fågelmat som såklart också är ekorrmat. Bäst att skynda sig alltså. Först till kvarn.

Inne väntar Åkes värld. En låtsasvärld, javisst. Men en härlig värld.

Leave a Reply

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.