Ljungström

Ljungström är i tidningen. Helsida minsann. Han har till och med kammat sig. Sitter där och ser glad ut med en dyr gitarr i näven. Artikeln handlar om skivsläpp. Han och hans vänner har släppt nytt. Passande efter Ljungström är just “han”. Av vännerna syns dock inget. Kanske sitter de tystade och fikar i ett annat rum. Ja reportern är musiker han med. Mycket musik i Ljusdal.

Att tidningen är drygt en månad gammal spelar såklart ingen roll. Det som händer här lokalt har inte större dignitet än att det går att läsa +/- en månad (eller flera (åt valfritt håll) för den delen) utan att känna att tidens tand varken förbättrat eller försämrat innehållet eller att något runt omkring har förändrats så att det märks. Saker är liksom som de är. I Ljungströms fall en pensionär som hänger sig kvar i pensionärernas allt skörare trådar. Jag menar, vad spelar en månad för roll då?

Det där med att jag läser gamla tidningar har sin förklaring. Jag klipper nämligen ut det som handlar om Los för de inhemska Loosiska arkiven. Får därför en utrensad bunt lokaltidningar då och då som jag går lös med saxen på och samtidigt får mig till live lite lagom gamla nyheter. Ljungström slipper dock den hanteringen. Ja saxen. Även om jag tycker det känns lite synd att lämna honom till pappersinsamlingen. Men det är väl ändå den vägen alla vi gamlingar en dag skall vandra. Så helt fel är inte det heller.