Två och en halv minus ute. Men man sitter inne. Så vad gör det. Hulken är räddaren. Som alltid. Fryser bara lite. Jag alltså. Men det beror inte på innetemperaturer. Mest på att jag är per definition en fryslort. Min förre husläkare var vinterbadare. Påstod att det var stärkande. Jag – mycket – tveksam. Den nye husläkaren är “bara” skåning. Fryser nog han med.
Seg dag idag. Men jag får i alla fall ur mig lite Python-kod. Den växer den där delen också. Men sakta tycker man. Är ingen fantast där. Learing-as-we-go. Som vanligt idag. Förr brukade jag köpa några böcker. Mata på med dom in i huvudet. Körde sen när det satte sig där. Kunde ta ett tag. Nu Googlar man. Allt. Glömmer lika fort som man plockat upp och använt den sökta informationen. Ett annat sätt att arbeta. Men det går det också. Jag tyckte nog förr att de med tomma bokhyllor var ganska suspekta. Nu för tiden är det tvärtom. Möjligen har vi bara inte hunnit kasta alla utdaterade mästerverk som står där och samlar dam i hyllan. Ja och visst svider det att kasta de där böckerna. Förra veckan kastade jag en bok om Sendmail och två om Forth i papperkorgen. Tog upp dom senare igen. Klarade inte av det. Fick stå i en undanskymd bokhylla med annat skräp. Kommer aldrig att lösa dem igen. Det vet jag ju. Kernighan & Ritchie får väl stå kvar mest av sentimentala skäl i den “riktiga” bokhyllan. Välläst en gång i tiden. Finns nog heller aldrig anledning att öppna den någonsin igen.
Minns när man köpte Windows SDK en gång i tiden. En hyllmeter böcker följde med. Jag älskade varje millimeter av de där böckerna. Det var hur roligt som helst att ge sig in i den där världen. Det roliga finns ju kvar såklart. Men fysiska böcker är ändå böcker. Hundöron och anteckningar. Kaffe och kärlek till ny kunskap.
De öppna flikarnas tid är här. Man har mängder av dom. Flera browserfönster ofta också. Session Buddy och liknande verktyg blir ovärderliga. Fungerar.
En skaplig dag ändå alltså. Trotts det trötta och sega. Man hoppas på en mer alert dag imorgon och försöker då stödja den förhoppningen med att gå och lägga sig nu om en liten stund. Siktar på sju timmars snarkande. Hoppet är det sista som överger också gamla ocoola gubbar som jag. Nämligen.
