Categories
Betraktelser & Berättelse

Andra bullar

purple flower bud in macro photography
Photo by Anna on Pexels.com

Vardag igen. Skjutsar ner K. på morgonen. Huset förlamande tyst när jag kommer hem igen. Lite musik i högtalarna jagar iof iväg den där tystnaden och förlamningen med den. Ett lätt haltande är allt som blir kvar. Men det är ändå inte samma sak. Bäst är det när K. också finns i huset.

Fast det finns saker att göra såklart. Det är inget problem på den punkten. Kan man dyka ner i något så försvinner också alla funderingar på annat. Så jag dyker ner från tolvmeterstrampolinen…

I går gör R. (äldste sonens flickvän) och hennes pappa ett kort stopp här på sin väg upp mot Jämtland får Uppsala. Mycket trevligt. Det var länge sedan vi sågs. Det är nästan som om vi var en normal familj.

Men vardag alltså. Det skall tuffas på nu med vanliga veckor fram till jul. Många veckor är det. Fast OK för min del. Det finns inte många dagar i mitt liv när jag bara suttit still och bara haft det tråkigt. De som funnits är gärna kopplade med kollektivtrafik och sjukhus då såklart. Men för övrigt. Blir det för tråkigt kan man ju alltid sova. Länge eller frö alltid om nödvändigt.

Mitt enda uppdrag för dagen förutom det vanliga knappandet är att köra en tvättmaskin (den snurrar) och plocka en inte oansenlig mängd körsbär som går vidare till frysen för senare safttillverkning. Körsbärssaft ett sätt att spara smaken av härliga sommardagar att plocka fram i vintertid när behov uppstår. Oftast är anledningen att nordanvinden biter i och jagar in folket (däribland mig) in i sina uppvärmda boningar. Man behöver drömma sig bort som injagad eller kanske som jagad över huvud taget.

Naturligtvis sparar jag tillräckligt med körsbär för att den skrockande koltrasthonan kan få sitt hon också. Jodå skatorna med. Det är såklart en fest den här körsbärstiden som man måste dela med andra. Allt annat skulle gjort en till en avskyvärd varelse som förtjänar noll av de röda, söta, goda, solvarma bären. Så kan man ju inte ha det.

Men hungern suger i min lekamen. Säger åt mig på skarpen att trava upp för trapporna och ordna något som går att äta. Vad är ännu skrivet i det blå. Men det finns tillräckligt att välja på i lagringsutrymmena för att jag med stor sannolikhet, nöjd skall kunna skyffla in en lagom mängd och sen vandra ner till mitt igen.

Amazon kommer tydligen till Sverige på riktigt nu. Gäspar. Intresserar mig föga. Förstår inte hur man kan hölja någon som blir orimligt rik på att oschysst utnyttja sina anställda på det sätt som Jeff Bezos gör. Ett svin är det. Ja “svin” är en förolämpning mot grisar i det här fallet. “Ett egoistiskt as” är nog bättre. En revolutionsskapare. En samhällsförstörare. Mina slutord för dagen. Japp, kommer säkert handla därifrån jag med. Fast borde… nej det borde man inte.

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.