Ibland. Ibland är det tufft. Som de senaste två dygnen. Jag håller på att bygga kod för att den i sin tur automatiskt bygga installationspaket till Debian/Ubuntu och Raspian för VSCP. Inga problem för Debian och Ubuntu. Det rullar på. Men Raspbian genom korskompilering i qemu funkar inte. qemu kraschar och kraschar och kraschar och kraschar. Ja och jag försöker och försöker och försöker och försöker. Ingen hjälp verkar finnas att få på nätet. Till slut får man börja testa grejer systematiskt, mycket som man egentligen inte begriper ett dugg av. Det blir M Å N G A körningar, M Å N G A kompileringar. Men inget verkar hjälpa…
Men skam den som ger sig. Ett byte av pbuilder-satisfydepends för Raspbian byggena och HURRA det bygger utan problem. Envishetens seger över buggigheten kallas sånt. Japp, envisheten är min styrka.
Nöjs kan jag gå och lägga mig varandes på plus. Imorgon dyker säkert något annat problem upp. Tills dess låtsas jag att jag är en sjujävel till programmerare. Man vet såklart att jag alltid med stor säkerhet ganska snart blir nedplockad på jorden igen, full av tvivel på sina förmågor. Men bara de som är riktigt usla tror att de är kungar.
Godnatt!