Jag gubbsomnar till nyheterna. Sådär som det kan vara. I min ålder. När man är trött. Lite förkylningsmosig. Ja och nyheterna är inte ens intressanta som rubriker. Men vaknar när de är slut. Går ner och låtsasjobbar. Som om det gjorde någon skillnad. För någon endaste en.
K rusar ner eftersom hon har hittat information från LjusNet. På Facebook. Jaha!? Jag håller koll på deras informationssida, Trte ggr om dan ungefär. Ingenting. Ja, ja alla har väl Facebookkonto… eller… Men nu når mig ju “nyheten” ändå. Det behöver inte gnällas alls. Den säger att det skall tidsbokas. För installation. Så jag hoppas på samtal då och en ledig tid i närtid. Har alltid varit bra på att hoppas nämligen. Spannet är vecka 45 -51. Jodå. “Var nu inte för ivrig Åke Hedman”.
Går mycket dag. Fram och tillbaks och fram och tillbaks. Så är det när man inte längre äger en bärbar och vill testa monterade grejer. Men nu i låtsaskontorslokaler. Det kunde vara värre. De kunde ha suttit på vinden. Grejerna. Eller på annan ort. Men jag behöver såklart det där vandrandet dessutom. Ofta och mycket promenerande stärker. Låtsasprogrammerare behöver.
Gitarren står där fortfarande oanvänd. Gillar inte alls. Men har inte pirret i just den nerven just nu. Det är olika. Jag vet att det kommer. Med lugnet. När allt annat har lagts längre ner i klarhögarna.
Fast vad spelar det för roll. Såklart. Liv rullar på ändå. Man står där. Ganska stilla. Kan leva med det.