Men stillaståendet gäller väl mitt liv också. Det har inte hänt så mycket sedan sist. Man har blivit äldre. Lever alltså. En bra sak. Tycker man. Men begravningarna har varit fler än jag kan räkna den sista tiden. I alla fall nästan. Jag har en klar tendens att överdriva saker. Kistorna med alla blommor, avskeden, mina trasiga finskor som man får dölja under kyrkbänken, allt det där som man inte vill se, eller vill vara med om, men som man måste gå igenom. Ingen mer död nu på ett tag bäste han/hon/det/gud har jag upprepat några gånger. Vi får se om det hjälper.
Men själv lever man alltså. Fast när sådana bra personer som Hans Rosling går bort så tidigt, för tidigt, folk vi behöver levandes i världen, så känns det ju som om man själv också kan gå fortare än man egentligen vill eftersom man inte alls kommer i närheten av hans kaliber. En “onytting” som man är. Men känner mig frisk, hur det nu kan komma sig, och lever antagligen ett tag till som det känns. Vad det nu skall vara för nytta med det.
Jodå jag har skrivit tiotusentals ord på ocoola gubbe bloggen sen sist. Pyst ut frustration. Gnällt som man får göra såhär vid sextio fyllda eftersom alla förväntar sig att man som gammal gubbe skall just gnälla och oja sig. Ja det där gillar jag lite. Nej mycket. Att man får vara sur, negativ och bakåtsträvande. Jag har liksom hittat hem i det där. Känner att det där dessutom kommer att tillta med åren. Men så många läsare som Blondinbella har en gnällig ocool gubbe såklart inte. Fast tur det tror jag. Jag skulle aldrig kunna le sådär glatt i alla framgångsreportagen. Allt faller nedåt vid min ålder. Mungiporna mest.
Ja sen har jag väl gjort några låtar. Det är ingen större nytta med det heller såklart. I alla fall inte mer än att jag tycker det är roligt att göra dom. Men den här veckan var det två personer som lyssnade. Två sådan personer är mycket i min värld. Elton med sina miljoner lyssningar skrattar såklart åt det där. Jag tackar mina två för visat tålamod.
Men knappar och löder såklart. Någon skall ju göra det också. Notch leder med fyra miljarder mot noll när det gäller intäkterna. Man skulle tycka att Edsbyn betydde något. Att han delade med sig till en fellow programmerare liksom. Men han vill inte lyssna på det örat. Istället skickar han bilder som den nedan. Men jag knappar envist på. En dag är jag ikapp. Jodå…
Rest har jag också. Kommit ända till Gävle. Nej visst ja, Katrineholm också. Men det var begravning så det räknas väl inte egentligen. Men mest Los såklart. Och mest mina fyra väggar och promenadvägen. Jag är ju ändå en utböling här, trots trettio år. Fast jag tycker om att resa. Tro mig. Ja och se havet. Men det blev inget hav heller i somras. Fattar fortfarande inte riktigt varför. Möjligen för tung om rumpan.
Bilen har gått ungefär 10000 mil över tiden för kamremsbyte. Inget fel på den annars. Gått bara 330000 mil. Jo möjligen är den lite svårstartade när det är varmt. Men har man ingen berg och dalbana i närheten så får man satsa på sådant där istället. Varje tur blir ungefär lika spännande.
Fast bra annars. Hackspettarna trummar sina virvlar i träden när man går ut. Fåglarna sjunger. Ja till och med solen tittade fram idag och lyste så hårt att det droppade från taken. Så det är gott att leva. Vår i sikte. Vasaloppssöndag, sen känns det som om man har överlevt en vinter till. Ja och här igen. Vi får se hur länge.
Kul att prata med er igen kamrater.
ps Hörde förresten att Lenin skulle renoveras och få ny kostym. Ja jävlar ds
—
Stay Hungry – Stay Foolish!
Åke Hedman
Brattbergavägen 17, 82050 LOS, SWEDEN
http://www.vscp.org/ http://www.akehedman.se/