Jadå, hon kommer in i tåget och iväg till slut, men en och en halvtimme försenad, det har såklart spårat ur utanför Östersund. Fast ett tåg som spårar ur innan (eller efter) man reser är såklart bättre än ett som spårar ur när man reser. Men det blir visst första klass och lyxbehandling som plåster på såren får jag reda på medels SMS. SJ har tydligen hämtat sig.
Själv handlar jag. Vindrutetorkare, snabblim, gravljus och mat för en månad. Mer är det inte med det. Så jag åker hem med stopp på kyrkogård och ljuständning. Kalle och Per är nya namn på min lista. Batteridrivna lyktor hämtas hem tills det är dags för dem att sättas i arbeta nästa höst igen.
Men hemma nu. Kaffe och jordnötter. Men samma ljus och samma låtsaskontor. Ja låtsasjobb också, men det med det har det inte blivit så mycket ännu. Idag. Nördiga gräsänklingar låtsasjobbar alltså. Så nu vet ni det. Men likväl blir det nog grön IKEA-soffa ikväll. Ryggläge. Traditioner är viktiga. Fredagsledigheten helig.
Min nästa uppgift är att betala räkningarna. Gör det med en njutning trotts att de flesta pengarna åker iväg den vägen. Japp under svåråren fick man prioritera VAD som skulle betalas. Alla borde ha ett gäng sådana år för att fatta vad lyckligt lottade vi är i normaltillståndet. Lite pengar är mycket bättre än inga pengar alls.
Ja mer finns inte att tillägga en dag som den här. Jag knappar på helt enkelt. Annat kan jag inte göra. Eller kan jag?