Oj vad slött. Helgen alltså. Kommer inte ner hit förrän halv fyra eller något idag. Anglosaxisk vecka med sovmorgon. Men det är som det är. Man måste låta lite av tiden rinna av sig. Släppa ut lite spänningar. Än är det inte grejat och kirrat allt som man skulle vilja att det var kirrat och klart. Nio månader precis idag sedan vi lämnade in år ansökan om skuldsanering. Förväntar mig att få ett JA eller ett NEJ när som helst nu. Jag H A T A R att vänta på livsavgörande saker. Jag är definitivt inte en sådan människa som drar täcket över huvudet när något hemskt sker. Jag vill höra vad som händer, helst kontrollera vad som händer. Därför har jag hatat varje dag av de här nio månaderna. Gjort det med axlarna högt uppdragna. Man befinner sig i händerna på andra och det finns inget sätt att säkert eller ens sannolikt veta vad utgången blir. Ändå är det ett livsavgörande beslut man väntar på. Liv eller inte liv.
Men kanske den här veckan då. Man hoppas. Kan inte annat. Det där handlar verkligen om liten mot stor med massor av resurser.
Som om inte allt annat gör det. Och alltid har gjort det. Det är bara de som roffar åt sig som varierar över åren.
Men allt man kan se från en sida kan man se från tusen andra sidor så lita inte på mig. Perspektiv. Det är viktigt. Yin & yan säger inte att allt är svart och vitt utan grått.
Men det är gott att leva. Vilka beslut som än kommer min väg så fortsätter ju det. I alla fall efter ett tag. Man får unna sig lite desperation inledningsvis över negativt. Ja lite depression också kanske. Men i slutänden handlar det där om “gott liv” mest om hur det ser ut inne i ens huvud. Man får bestämma sig hur man vill ha det helt enkelt. Det är därför Afrika skrattar.
Men en rätt så tom vecka framför mig. Får väl låtsasjobba. Förhoppningsvis i relativ lugn och ro. En tur till Ljusdal på onsdag, en till Bollnäs på fredag. Sen helg när K är borta och då kan man ge sig hän i kontorslåtsasjobb nästan på riktigt. För så blir det när jag är själv. “JOBB”. Utan K hade jag “(låtsas)jobbat” ihjäl mig redan. Nu med K, verkar det ta några år till.
Styrningen till Hulken, pannan, värmen i huset. Jodå det står 240 grader Celsius. Skall man ha det varmt så skall man ha det varmt. Men en bugg såklart. En gammal en. När panntemperaturen ramlar över ~80 grader någonting blir den 240 någonting. Räknar fel. Någonstans. Har aldrig brytt mig om att rätta till dock. Betyder “tillräckligt varmt” här i huset. Men dags att byta ut den där styrningen nu. Kanske det jag skall använda nästa helg till. Här ett NXP kort och lite grejer. I den nya mina moduler och en Raspberry Pi. Just for the fun of it. Dessutom som en vettigt VSCP demoprojekt. Ja tamefan om jag inte skall satsa på det till nästa helg.
Men nu på med lite musik. Det är det jag längta efter som mest när jag kommer ner hit efter ledighet. Musiken. Här har jag den nästan alltid på. Uppe och i ledigheten väldigt sällan. Vi ser iof på P3 Guld galan igår. Men det mesta där är bortom mig nu. Inte hemma där. Men det gör mig glad. Äntligen. Ungdomar och en gubbe på sextio skall såklart inte ha samma musiksmak. Japp, de kan behålla den där skitmusiken för sig själva. JA ja såklart fattar ju jag också att den i absolut mening inte är “skitmusik”. Det är med tycke och smak som med perspektiv. Man kan inte säga så jävla mycket med bestämdhet helt enkelt och definitivt inte tala för andra och deras upplevelser.
Nu så!