K har fyra lediga dagar framför sig från och med nu. Bra. Jag ansluter imorgon eftermiddag. Åtminstone i en dag. Ikväll om jag fortsätter att frysa lika mycket som jag gör just nu. Fryslortarnas förening. Jag kan bli ordförande.
Lillkatten och jag sitter på kontoret. Låtsasjobbarkontoret som det heter och är numera. Eller ett kontor är väl ett kontor hur som helst. Kanske. Eller inte. Det har hur som helst hetat “kontor” i tjugofem år minst så det kan gott få fortsätta heta kontor nu med. Det som förr var skolsalar med flitiga elever. Tre fjärdedelar av de som satt där finns väl i Stockholm numera. Eller i anda urbana samhällskonstruktioner. Tur för dom.
Det är egentligen dags att gå ut och skotta igen. Men det får vänta till imorgon. Den skönhet med att vara ute som jag kände i morse finns inte längre kvar inom mig. Nu bara frusen. Nu bara vinterelände och kallt. Synd egentligen. Eftersom det är så mycket vinter kunde man lika gärna gilla den. Fast om sanningen skall fram. Utan vinter hade man säkert saknat vinter. Hur galet det än kan låta.
Fredagskänsla hur som helst. Är det fredag borde man få ta sig ett glas whisky med bibehållet gott samvete. Borde fått en kanelbulle till det. Men kanelbulle saknas. Dock finns god whisky. En lyx i sig. Man kanske rent av skulle ositta på kontoret i kväll. Se en film istället. Fast det kanske är att ta i för mycket.
Idag känns det som man skulle kunna bli kvar här i den gamla skolan. Oj. I alla fall om det kommer fiber vad det lider ut till husen också inte bara till byn. Eller “när” det gör det. Optimism. Sen får man väl krympa boytan efterhand som åldern tilltar. Det går nog. Elda upp och värma obebodda delar de sista åren. En liten sommarstuga kvar när man trillar av pinn. Men det kräver såklart att man kan komma iväg ut ibland. Årets semesterplan, tre dagar i Malmö. En fri fantasi än så länge. Vi brukar ha en sådan dröm om några semesterdagar med hotellfrukost den här tiden på året. Som om det är möjligt att komma bort några dagar. I fjol gick det inte. Andra år har det fungerat. Drömmen finns där hela tiden. Såklart. Men två veckor ledigt hade jag förra året. Det har inte varit så alla år heller. Det har snarare tillhört ovanligheterna. Men med åldern så blir man visare. Lite i alla fall. Det kan vara skönt att såsa omkring hemma på går’n också. Ja man är ju ledig per definition nu jämt och ständigt. Antagligen resten av livet om man ser på pensionering och hur tiden rusar fram med en.
De blir inga storverk gjorda idag. Bara småverk. Men många småverk blir också storverk till slut. De klumpar ihop sig. Har en tendens till det om de liksom ingår i klustret. Jag har alltid sagt att jag skall förändra världen. Från dag ett. 1956. Mina Asiatiska vänner ser inga problem med det där. Inte Amerikanska heller. Européerna ropar “hybris”. Vi har blivit så rädda för att vilja göra stort Varför det? Men mig störd et inte såklart. Jag tänker i alla fall förändra världen. Än har jag inte gett mig. Tro inte det!
Fast trött. Man skulle kunna lägga sig också istället för att sitta på kontoret eller titta på en film. Fast det känns lite tidigt. Men nog skulle jag somna allt om jag la huvudet mot kudden. Men antagligen vakna igen. Pigg. Vid ettiden. Inte lika roligt då.
Fortfarande osäker på om det skall bli vila eller något gjort. Men mat snart. Får bestämma sig under Rapport. Om man inte somnar. Det händer då och då. Varför inte idag.