Ja jag skrev ju tidigare om missmodet. Att jag känner tyngden av det där berget av “kvar-att-göra” på axlarna. Men så hämtar jag posten. Där i lådan ligger ett vanligt brev bland det andra. Det är inte ofta man får sådan nu för tiden. Men ingen avsändare. Skyndar mig hem och öppnar.
Brevet innehåller den första Svenska donationen. Japp från Sverige. Mähhh!!! Alla vet ju att det är “svårt som fan” att vara profet i sitt eget hemland. Eller hur? Men strävar man på i sexton år så händer det tydligen till slut allt möjligt.
Missmod vänds till arbetslust. Ja och det händer rätt ofta det där. Att när missmodet kommer över en så händer något som gör att man får kraft att ta tag i saker igen. Någon klappar en helt enkelt på axeln. Det är nästan magiskt ibland. Idag också alltså. Hurra!
Det enda jag kan säga är TACK!
2 replies on “Missmodet”
Stort grattis!! Eller vad man nu säger. Jag förstår värdet även om det bara var ett “litet” bidrag. Jag har själv några tack-brev helt utan pengar som jag värderar mycket.
Sug åt dig, du är värd det!
Har du en skvätt julwhisky över så ta den nu 🙂
Fick en super god whisky av Jonas i julklapp. Så god så att man inte vill slösa. Tar en stor på fredag av den.
Ja det är som du säger Marcus. Ryggdunkningarna varar längst. Sen kostar det att “hosta” och allt annat kostar ju också så man blir glad när det kommer in någon krona eller grejer också ibland. Ofta kommer bidrag i pengar från länder där man inte har så mycket. Man förvånas över det. Skäms nästan lite.