Sex grader kallt ute. Jag sitter i ett uppvärmt hus. Ingen självklarhet som det var en gång i tiden. Jag tar det inte längre för givet. Under några år levde vi på marginalerna ordentligt och jag har verkligen suttit och frusit i dom här lokalerna. Kodat och frusit så att kroppen har blivit stel och orörlig och hjärnan nästan packat ihop. Så kan det glamorösa företagarlivet också vara. Men det snackas väldigt lite om baksidan.
Men det bra är så klart att man lär sig uppskatta det självklara. Förnöjsamhet över det som andra inte ens noterar. En läxa värd att lära.