Skogen. Såklart. Svamp. Skogen. K och jag. Kantareller. Karl Johan. Någon slemmig citronskivling. Jådå kantareller klarar jag. Om jag hittar. För övrigt är jag bara sällskap. Jag har bondgener. Svamp ansågs oätligt. Av oklar anledning. Möjligen dog folk när de åt den. Kan få vem som helst att dra öronen åt sig. Man kan förstå varför man slutar äta. Men sen börjades det plockas murklor hos föräldrar. Fortplantade sig efter att man själv smakat. Men jakten. Vårjakten. Den där första turen på våren. När björkens löv är som musöron. När man känner sig fri på ett hygge igen. Inte vinterinlåst. Står där och måste ställa in den där nonchalanta moden i huvudet att “man skiter väl i murklor” för att kunna upptäcka dem. Blir man för ivrig så gömmer de sig hela bunten och man kommer hem tomhänt.
Men giftlarm efter giftlarm har fått i alla fall oss att tveka, ja sluta plocka. Man får åka ut i skogen den tiden ändå för frihetskänslans skull. Men jag kommer alltid sakna murkeljakten. Ja och smaken. Lassange på murklor i Uppsala när studiemedlet varit slut sedan veckor tillbaks, en lyxmat som har levt kvar här i huset också efter att ekonomin blivit bättre. Kan rekommendera orädda att prova.
Fast regn såklart. Edsbyn får näst mest regn i Sverige i år. Vi kommer antagligen inte långt efter här i Los. Blöta in på bara kroppen är vi när vi kommer hem. Trötta ben. Men en macka, en soffa, lite kaffe och några kapitel i en bok återställer allt det där. Man är lättladdad. Alltid något.
Sätter mig i studion sen. Men det blir inte mycket. Så jag skriver det här. För att göra något alls. Får väl sätta mig där inne igen senare. Klämma ut en surlåt ungefär som man klämmer ut en skitkorv som inte vill komma ut. Stolt kan man bli för båda ändå när de pluppar ut.
Annars står jag mest med båda fötterna hårt på bromsen. Det är så jävla mycket höst i luften fast det inte borde vara det. Så jag bromsar allt jag kan. VILL INTE VINTER. Inget år vill jag det. Men i år känns det värre än vanligt.
Fast inte tänka på det nu. När snöflingor yr kan man själv yra om det. Klaga och gnälla som ett litet barn. Man får knata på.