Avstämma böcker är nog det tråkigaste som finns. Man lär sig att man skall avstämma varje månad. Ja och det gör jag med de flesta konton i min bokföring men leverantörsfakturor och kundfakturor… Hur svårt kan det vara liksom? Ja och så skall man göra bokslut och inte stämmer dom där kolumnerna i år heller. JÄVLAR! Så man får leta. Och det blir ju en del poster under ett år. Nålar i höstackar. Ja nu var det bara leverantörsreskontran då men i alla fall. Det är fasligt vad man kan knappa in fel. 220 blir 200, 6600 på debet blir 6600 på kredit, ja det borde man ju ha sett hur som helst… Ja och sådär hela vägen ner till avstämt. Jobbigt. Tråkigt. Men måste-göra. Skönt när det är gjort hur som helst. Det tar nån dag. Helt enkelt. Som brukligt är.
Fast med det här är det som med det mesta. När man väl sitter och jobbar med det så är det inte så farligt. Man jobbar på helt enkelt. Önskar kanske att man fick göra annat men det är ju inte så ovanligt. Inget att gnälla över helt enkelt.
Ute kallt och regnigt. Tur man sitter inne. Ja inte sitter inne på det viset då. Sitter på stol inne i stort gult hus på kulle i Los. För att precisera. För att undvika missförstånd. Hindra illasinnad ryktesspridning.
K arbetar. Försörjer oss. Men är ganska nöjd numera. Tror jag. Som en katt bland hermelinerna. Fast böcker då. Och folk. Alla har sin plats. Det där är nog hennes. Det glädjer mig.
Men det här försöket att slippa undan avstämningen får nog ges upp nu om man skall bli klar med det hela. Ibland känns bloggande väldigt meningsfyllt nämligen. Men han där på axeln, han som manar på, skriker “fortsätt”, ja och då får man väl göra det. Det är hur som helst enda sättet att slippa hålla på med det hela. Att göra klart. Svårare än så är det inte.