Bor man i stort gult hus på kulle i Los så händer det alltid saker som med vilket annat hus. Man får fixa lite. Då och då och ofta. Idag efter att ha skjutsat ned K till jobbet, översvämning i tvättstugan. Ja just det, stopp i avlopp igen. Så morgonen används till att fixa det. Ytligt den här gången dock och inget som en ihålig rörstump och lite tryckluft inte kan fixa. Men det tar en timme, det är äckligt, men måste alltså göras. Man blir alltid lika glad när det slurpar till och vattnet ger sig iväg i sin dans genom vindlande rörsystem nerför kullen.
Tröstar mig med en Vick’s Blå efteråt, Janne P lämnade fyra påsar igår när han kom på besök, gott och tröstande. Men man kan inte trösta sig utan lite återhållsamhet. Matar man på med påse efter påse får man snart ett stort fräthål rakt genom magen. De får alltså räcka ett tag. Påsarna. Nån dag i fall. Snäll-Janne-P’s påsar.
Att vara katt i ett hem där bara en hemmavarande son äter kött är lite magert. Så när vännen R budar över en leverpastej till dom så blir det såklart kattfest. Slut på en kvart. Stor glädje. Nu sover alla katter sin skönhetssömn. Matsmältning. Dom kan det där med att leva och njuta katterna.
Sitter och fixar det sista av bokslutet för förra året. Det är inte så mycket plus. Men tack och lov inte så mycket minus heller. Men det är dags att dra ner på det där hur som helst. Firman kommer att leva ett vilande liv framöver. Gå på sparlåga. Redo att väcka om det skulle hända något. Men bara då. Den är väl, med sitt intellektuella kapital, som en lott i ett lotteri, det finns ändå en chans att jobbet man gjort ger avkastning, men sannolikheten är väl ungefär densamma som i det där lotteriet. Ja och precis som någon i lotteriet troligen inte kastar bort sin lott, även om chanserna till vinst är små, så ger jag mig inte heller upp helt och hållet. Fast ibland känns såklart just det som en dröm. Firmalös. Inga papper. Små bekymmer. Stillhet.
Men bokslut som sagt. Det skall avstämmas. Det där man borde ha gjort redan. Men det borde gå att fixa under dan. Det är inte så mycket trotts allt. Men alltid är det något som är konstigt och fel när man börjar summera. Sen, när alla siffror stämmer, iväg med alltihop till Edsbyn. Min revisor fixar det sista. Får in alla papper. Årets största utgift men väl värt pengarna. för sinnesron det ger att veta att saker blir rätt gjorda.
Edsbyn är dessutom alltid lite roligt att besöka. Ta ett par extra vändor efter långgatan, fram och tillbaks som i gamla tider. Vända vid folkets hem och på söder. Men det är såklart inte som förr det där heller. Fast det är svårt att fatta hur man kunde finna nöje i det då. Hur många timmar spenderande man per vecka på det där? Men en tur förbi Edsbyhem får det väl bli. Titta upp mot morsans lägenhet. Se uppväxttrakterna. Japp, men nu papper och siffror.