Lödning står på schemat idag. Fabriksarbetare igen alltså. Därför ont i nacke, rygg och resten av kroppen nu såhär vid halv tolv. Men jag har monterat de kort som skulle monteras. Två batcher. Ja och det finns alltså maskiner till det här. Jag har ingen. Men någonstans måste man börja. Jag har en plan som det heter. Ja och jag är snål och försiktig. De flesta hade lånat upp pengar men inte jag då alltså. Tjäna först – göra av med sen. Det har i och för sig aldrig hjälpt mig tidigare. Men ändå. Det känns rätt.
Det finns något underbart i det där att tillverka någonting. Ja och att göra det själv. För först finns det en tanke. En ide om vad det skall bli i slutänden och sen jobbar man för att få det att bli något som ligger så nära den iden som möjligt. I mitt fall välja komponenter. Rita kretskort. Skicka iväg beställningar på kort till Kina och komponenter från USA och andra länder. Sen när de är tillbaks bygga den där prototypen. Skriva programvara. Verifiera att allt fungerar. Iterera om det inte gör det. Men sen stämplar man “klart” någonstans. Motvilligt men man gör det och då är det dags att tillverka flera av varje enhet. Ja och tala om för världen att den finns. Få sin första order från någon där ute någonstans i världen. Få ris och ros. Se grejer man själv gjort och tänkt ut användas. Magiskt. Ja det är i sanningen underbart. Jag är och har alltid varit en produktmänniska. Det finns inget roligare än att göra produkter. Som att göra barn. Lika roligt. Det är sjukt men det är det.
För ett år sen, tror ja att det var, höll jag på att sälja halva firman. Tanken var att få in mer kapital. Men det skulle innebära att jag tog in en hälftenägare. Idag är jag glad att jag inte gjorde det. Känslan att det håller på att lossna är stark. Om en tio år till så händer det…. 😉