En smittskyddsläkare benämner i Svenskan igår Ebolautbrottet i Afrika som vår tids Digerdöd. Den som spred sig över världen på 1300 talet och dödade i snitt varannan människa. Sjukdomen sprider sig under tiden 1347 -1351 för att sedan sakta avklinga. Tänk er själva. Varannan människa borta. Jämför den tidens kopplingar mellan världens olika delar och den tämligen snabba spridningen med dagens sammankopplade värld. Tror en endaste att det skulle gå långsammare idag. Att vi med vår kunskap skulle klara en pandemi bättre?
Prognosen säger 1.4 miljoner insjuknade i Afrika i januari. Ökningen är exponentiell som alltid. En lavin av insjuknande. Snart når vi en nivå där okontrollerad massflykt kanske inträffar. Hur möter vi något sådant? Med vapen i hand? Eller med medmänsklighet? Hur mycket medmänsklighet visar vi idag när det nu bara sker där borta. Vad är den värsta rasismen. Att säga “negerboll” eller att inte aktivt hjälpa de drabbade i Afrika? Bror duktig hör upp, nu finns chansen att verkligen göra skillnad.
Men jag skall inte måla fan på väggen. Han/hon/det/gud och jag har vårt avtal. Jag lever tills jag dör. Men man måste också vara medveten om att ibland kan det såklart vara ett värre straff att vara en av de överlevande. Att se på medans ens kära drabbas utan att kunna göra något för att hjälpa.
Men kanske förskonas vi den här gången också. Ingen vet. Några miljoner svarta där nere i Afrika som drabbas bara. De dör ju som flugor ändå säger du. Du den bäste och störste av alla antirasister. Nej du röstade såklart inte på SD. Nej, nej, nej. Du står över och uppepå. Är en av de godaste av de goda. Ingen kan säga annat. Kanske skall du till och med skicka en hundring till läkare utan gränser, i alla fall om det blir några pengar kvar efter mat, kläder och spritinköp. Kanske till och med nämna att andra borde göra det där i fikarummet på jobbet strax innan du tar en tugga av den hembakade kanelbullen som Rut har med sig idag. Men sen får det räcka. De där svartingarna där nere får klara sig själva. Det är ju ändå skillnad på dem alla de stackare vi har inom landet. De du egentligen betraktar som lite invalidiserade, som behöver din hjälp, som det är synd om. Inte gjorda av samma goda skrot och kord som du är av. Sorry om jag inte har några hedrande känslor för dig.
Heder istället åt alla de sjuksköterskor, läkare och andra som befinner sig där nere och hjälper till. Vad i helvete är Mick Jagger, Julia Roberts och alla andra upphöjda i jämförelse med dessa män och kvinnor? Jag bara undrar. Undrar och följer utvecklingen. Kanske behövs det en utrensning av oss människor. Frågan är om det blir de goda eller de onda som blir kvar. Fast det är klart. De har aldrig funnits de där ytterligheterna. Grått är det som har makten. Svart och vitt finns bara ute i periferierna. Existerar nästan inte. Lever vi om tre år? Det vet inte en endaste en just nu.