Det största problemet med att vara entreprenör – fint ord för att jobba för en låg (eller ingen) lön – är att dom flesta som egentligen finns där för att vi skall utvecklas och gå framåt i själva verket sätter käppar i hjulet för oss. “Proffs” inom entreprenörskap ger råd utifrån oftast väldigt liten eller ingen egen erfarenhet av företagande. Stödapparaten får oss att skriva papper istället för att göra det vi är bra på. Det blir liksom som om vi finns till för dom inte tvärt om.
Vad vi egentligen behöver är att prata med varandra. Problemet är att vi sällan har tid till det eftersom vi jobbar väldigt mycket.
Jag ser rött när jag ser ett plakat med “ge oss jobb” eller “alla har rätt till jobb”. Företagen betalar med sin verksamhet det samhälle vi lever i. Utan företagare så skulle inte doktorer, sjuksköterskor och lärare få lön. För att skapa arbetstillfällen så måste en företagare ofta pantsätta sitt liv. Oftast utan att samhället ger något tillbaks. Utifrån det perspektivet har jag svårt att se rättigheten till ett arbete. Sen på ett mänskligt plan så är det ju det förstås men då måste man börja i rätt ände, där pengarna skapas och skapa förutsättningar för att mer pengar skall kunna skapas inte åderlåta det som skapas idag.