Categories
Betraktelser & Berättelse

Trött som ett spett och att tro att det är möjligt.

pinnocio

Natt, ja i alla fall om man är i min ålder. Den kommer tidigare och tidigare. För den som är yngre eller bara packad så tar det några timmar till.  Har sett ännu en fransk film ikväll. De haglar över oss just nu och man undrar var de varit tidigare. Fulnedladdning är grejen. Man hittar så mycket nytt. Tänk så oerhört mycket bra film det måste göras i Europa. Men de flesta Européer, sådana som jag, får inte ens reda på att de finns. De når liksom inte fram. JAG VILL ha ett Spotify för film, där JAG väljer, inte andra. Netflix i all ära men det är bara ett skämt det där.

Genom åren har jag lärt mig att de som låter sig föras bakom ljuset är de människor jag tycker bäst om.  För det är just de som ger sig hän fullständigt. De som vill att det skall vara sant och ni, ni de där som är så rädda för att bli lurade eller förda bakom ljuset. Ni som går miste om så mycket skönhet och härligt för att ni är så rädda, tveksamma och försiktiga är det bara synd om. För visst är de avundsamma de som tror på drömmarna och att saker är möjliga. De som återskapar världen. För mig är det alltid hatten av för alla er som tror på drömmarna. För tror man på dem, vågar man sträcka ut och släppa alla tvivel, så blir också de där drömmarna sanna till slut. Den som är rädd för att bli lurad kommer aldrig ens nära känslan av att drömma om något vacker. Halva grejen är ändå drömmen och längtan, ja eller kanske ännu mer, ja helt säkert ännu mer. Så skål på er ni som tror också på det som kanske inte alltid är sant. Världen är ett bättre ställe med er i den och jag skulle inte vilja leva i en värld där ni inte finns. Så alltså, tack för att ni finns. Vi som berättar historierna skulle nämligen inte heller behövas i en värld där ni inte fanns..

 

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.