Av kvällens fyra nedladdade filmer går en att titta på med nöd och näppe. Men jag håller mig vaken. Där ligger storheten i sakernas tillstånd denna kväll. Sen regnet såklart. Det som forsar ner där ute. Kyler världen och väcker livet till det som snart blir sommar. Oj, vad pretentiös det där lät, men sant lik förbaskat, det kan ingen ta ifrån mig.
Man borde ha varit på Metallica-konsert och blivit blöt hela vägen in på kalsongerna, men varm i hjärtat och i själen och så i kroppen, eftersom uppvärmt blod pumpas ut i ådrorna och hjärnan säger bra och gott och fantastiskt. Men det är man då inte. Man är på sin kulle i Lo(o)s, i urskog och mörker där SD nästan regerar. Nästan, hindrade bara av Socialdemokrater och jag skäms så in i helvete att bo här när det är så, och det är inte Socialdemokraterna jag syftar på.
Ändå är det bra människor som finns här. Alla de jag känner i alla fall. De jag känner lite lite grann. Närmare än så har jag inte kommit på tjugoåtta år. Mitt fel, japp, såklart. Jag undrar bara var det där kommer ifrån. Vad har SD sagt som tilltalar så just här. Jag har svårt att tänka mig att det är invandrarpolitiken. Men kanske ändå. Men troligare att man sagt något om att EU är skit. Det hänger alla med på – men inte jag. Eller att rovdjuren skall utrotas. Ännu mer med där och mindre instämmande från mig. De flesta – men alltså inte jag. Älgköttet i frysarna och älgjakten är helig. Hur skall en vegetarian kunna förstå hur mycket? Det går såklart inte.
Avslutar snart en fantastisk dag på kontoret med boken jag för närvarande läser. Den som ändå är rätt skaplig. Choklad och mord. Hur en dag bakom ett skrivbord kan vara fantastisk kan en eller två eller tre undra, men det kan bli så, vara så, om man väljer själv varför man sitter där vid ett skrivbord. Det kan vara så underbart att man inte vill vara någon enda annanstans just den dan. Utom möjligen ute i regnet då, på den där Metallica konserten. Men nu var man inte det och så var det med det.