Elton är hejdåpussad för den här gången och jag drar från London när festen fortfarande är som mest intensiv. Det har varit roligt att komma iväg en sväng även om Elton vann magmätartävlingen den jävlen. Jag är säker på att jag kommer att får höra det tillräckligt många gånger under det kommande året från honom för att jag skall tröstäta mer än en semla. Men det är klart, hans mage var större. Det var hans vinst och den var helt rättvist. Vi sjöng en låt tillsammans innan jag drog, en av mina faktiskt, “the goodbuy song”, och alla grät. Det där nordiska tungsinnet tar på alla Londoners, de klarar inte av det där helt enkelt, det är bara så även om en hel del där bräkte tydligt på Amerikanska också. Men också Amerikaner gråter under den där ytan som verkar så förbannat glad, där inne växer sorgen hos dem kollektivt och man behöver bara lirka lite så tränger den ut genom deras ögon som en översvämning.
Behövde inte låna en av Eltons bilar. En tjej, ja hon är två månader äldre än vad jag är så hon är väl snarare en kärring hon med, om jag nu är en gubbe, som heter Jerry Hall, var ändå på väg till Göteborg så jag får lift dit. Hon har någon snubbe där som hon håller ihop med och nu när sommaren kommer så är det i Sverige man skall vara tydligen. Också den här bruden har legat med den förbannade Mick Jagger OCH dessutom med Bryan Ferry. Har barn med Mick till och med, har varit gift med karln. Han förföljer mig den där jävlen! Så nu, efter en natt i samma bil som en av hans före detta fruar vet jag mer om Mick Jagger än vad jag någonsin drömt om att få veta. Att han… Ja, det var sagt i förtroende och vad man än kan säga om mig så bevarar jag det som sägs i förtroende.
Nu sitter vi och dricker en kaffe med en crossant på färjan över från Travemünde. Sen blir det flyg till Stockholm för min del och tåg hem igen. Hur i helvete jag skall ta mig från Ljusdal till Lo(o)s det har jag ingen aning om. Där finns inga vänner att fråga om en sådan tjänst. Trött såklart, men kan ju sova på flyg och tåg. Måste in någonstans och rösta också. Det är viktigt. Det är mot brunskjortor och för kvinnor och miljö vi röstar i år. Jerry håller med, alla på Eltons party var inne på den linjen också. Marginalisera dom jävlarna och gnugga sen till med klacken och torka av det som är kvar av dem som om det var hundskit.
Fick en vit stratta av Elton i present. Man får alltid fina presenter av den mannen. Har sällan råd att ge tillbaks tyvärr. Mitt kapital är bara drömmarna. Det finns liksom inget ont i honom annat än den desperata viljan att vinna magmätartävlingen och krossa mig och min vackra mage. Guran ser ut som den jag sålde 1977, nästan exakt. En tidig jäkel det här också, 57 eller 58, det var någon märkvärdig som hade lirat på den också tydligen. Någon svart kille från USA men sånt skiter jag såklart i, lyssnade inte så noga på vem det var. En gitarr är en gitarr är en gitarr även om den här säkert är värd mer än hela vårt hus. OM jag känner Elton rätt då såklart.
Elton kommer i alla fall i sommar. Samma vecka som Valla Open är här. Men inte fan kan man väl dra med honom dit? Be att få vara med bland de stora liksom, nä vi sätter oss nog vid forsen eller på berget och delar en öl och resonerar om livet som vanligt. Det finns så mycket än att avhandla och varken han eller jag behöver alkohol för att bli filosoferande till sinnet. Vi har hållit i de där diskussionerna ända sedan mitt bands turne i England och han bara dök upp och började lira piano. Sen dess har vi varit vänner. Visst olika preferenser när det gäller det sexuella men inte när det gäller kärlek. Det finns liksom bara en kärlek. Och visst har han mer stålar, en sir titel och mer glamorösa vänner än en snubbe som jag som bor i ett gammalt stort gult hus på en kulle i Lo(o)s. Men där inuti oss skiljer det inte så mycket och vi kan båda två gilla det här som man kallar att leva förbannat mycket. Det liv som Pavarotti, Koltrasten, där hemma på kullen också sjunger för och som man får en så stark känsla av att vi måste vårda när man hör hans sång. Längtar att höra det där igen nu, vill hem till kullen.
Som Erik sa på partyt på fredagen. Han med gitarren ni vet, C någonting i efternamn. Han sa i alla fall att den som väljer att inte leva fullt ut spottar livet med en spottloska rakt i ansiktet och förolämpar var och en som inte får en chans leva det fullt ut och hela vägen. Vacker sagt. Fler borde alltså säga upp sig imorgon är sensmoralen och han har såklart så rätt så rätt.
Men nu börjar vi anlöpa hamnen här. Jag skall pussa Jerry adjö och ta mig iland och ut till Landvetter. Med det får den här turen ha sitt slut. Nästa år kommer jag hem som en vinnare.