Det är många lysrör i taket här på kontoret. Fyrtioåtta rör bara i det rum jag sitter i. Tillräckligt många för att det alltid skall vara minst ett trasigt, blinkande och irriterande. Jag kan välja att bara lysa upp halva rummet här där jag sitter och det gör jag oftast. Men det hjälper ju inte på annat sätt än att bara spara några kilowattimmar. De lysrör som är på är alltid på och de som är av är nästan alltid av. Så därför väntar klättrande på rangliga stegar för lysrörsbyte endera dan. Det är alltid en uppgift som utförs med livet som insats här på företaget. Där får jag som är äldst åta mig sysslan eftersom mitt frånfälle gör minst skada om man ser till tid kvar att leva.
Ute snöar det. Det är Mars och det är som det skall vara. Trotts bara -4,75 så fryser man som en hund. Både inne och ute faktiskt trotts uppshuntat i källaren och element på för fullt. Det är fukten från det tidigare sköna smältandet som dröjer sig kvar och gör världen kallare.
Med det får det räcka för denna betraktelse. Här finns massor att göra. Konsulttimmar tickar på och liv rör sig framåt. Man får vara nöjd med det och låta drömmarna ligga på vila tills de kan väckas och tas om hand igen med varsam hand. Det är för dem jag lever. Alltid.