Categories
Swedish

Hallucinationer

Kan inte riktigt släppa detta med sjukhusvistelsen. Första gÃ¥ngen livet för mig och dÃ¥ det kanske inte är sÃ¥ konstigt att mÃ¥nga intryck stannade kvar. Som jag skrev tidigare sÃ¥ var det tvättandet av min inte allt för atletiska kropp av de unga “syrrorna” som kanske satte sig mest. Klar tvÃ¥a pÃ¥ upplevelselistan kommer morfinet.

Före operationen pÃ¥ Fredag morgon satte man nÃ¥got som hette “Örebro-blandningen” och som effektivt slog ut känseln i hela armen och sedan skulle fungera som smärtlindring efter att jag vaknat efter narkosen. Detta fungerade helt otroligt bra. Inga smärtor förrän mot kvällen. Det var dÃ¥ som syrrorna plockade fram morfinet. Nu pumpade man in morfin med ungefär tvÃ¥ timmars mellanrum. Fungerade ocksÃ¥ bra och jag var i princip smärtfri. Ja det kanske är en överdrift men ingen större fara var det i alla fall. Hursomhelst sÃ¥ tyckte man att dosen jag fick var för liten och den ökades upp pÃ¥ Lördag morgon. Hade känt tidigare att jag fÃ¥tt lite hjärtklappning av sprutorna men pÃ¥ lördagkväll vid sju Ã¥tta tiden sÃ¥ började hjärtat banka onödigt hÃ¥rt. Det var väl helt OK om inte frekvensen ocksÃ¥ hade ökat. Fortare och fortare och fortare gick det och sedan slutade det ticka och det börjar sprida sig en tryckkänsla övert mellangärdet. Nu blir jag ordentligt rädd och trycker pÃ¥ “larmknappen” och i samma veva börjar det ticka igen i bröstet. När sköterskan kommer sÃ¥ är ju allt lugnt igen men ordentligt rädd blev jag.

På kvällen var det Stadsfesten och Smalare än Tord spelar. Kanonbar band förresten! Ljudet var ganska bra upp till sjukhuset även om gitarrerna gick bort ganska mycket och sången blåste bort ibland. Vid tolvtiden blundade jag till lite och det var då jag först upptäckte det. Så fort jag blundade så såg jag en kopia av rummet i den riktning jag tittade och snabbt började allt i rummet upplösas, röra på sig, kräla fram på väggarna. Detta samtidigt som det hela fick skarpa färger. Jag lovar att man öppnar ögonen snabbt efter något sådant. Turligt nog så blev världen normal igen i samma sekund som man öppnade ögonen men så fort man blundade så var det samma visa igen. Det blev inget mer sovande den natten och inge mer morfin heller. Framåt tolv dan efter var det enda som återstod skarpa färger och på eftermiddagen gick det att sova en stund igen.

En morfinöverdos var det berättade man för mig. BÃ¥de “hjärtproblemet” och hallucinationerna var typiska symptom. Jag lovar att jag inte för mitt liv kan förstÃ¥ hur nÃ¥gon kan utsätta sig för nÃ¥got som detta frivilligt. För mig var det i alla fall bara skrämmande även om scenerierna och färgerna var bÃ¥de farcinerande och vackra.

Till saken hör ocksÃ¥ att en av sköterskerna som skulle gÃ¥ pÃ¥ stadsfesten “lovade” att “ta micken och hälsa till oss sjuklingar” och jag hörde tydligt när Tord och co spelade en önskelÃ¥t och hälsade till nÃ¥gon som var sjuk. Jag var därför rätt säker pÃ¥ att den här sköterskan, trotts att det ursprungligen bara var ett skämt, hade skickat en hälsning. När hon sedan kom pÃ¥ morgonen sÃ¥ hade hon natuligtvis inte gjort nÃ¥got sÃ¥dant. Och jag som redan haft en jobbig natt började fundera en del över min verklighetsuppfattning. Var det verkligen verkligheten jag sett och hört när jag inte blundade under natten? SÃ¥ jag frÃ¥gade om hon minns att dom hälsat och spelat en önskkelÃ¥t för nÃ¥gon? Nä det hade hon inte sett. Hade hon hört den där pavarotti-grejen dom körde? Nä det hade hon inte heller. hmmm…
PÃ¥ Det här stadiet sÃ¥ tvivlade jag starkt pÃ¥ hur min verklighetsuppfattning varit under natten och trotts att jag var rätt säker pÃ¥ upplevelserna fanns det nu ett starkt tvivel. SÃ¥ starkt att jag var tvungen att skriva till bandet och frÃ¥ga sÃ¥ fort jag kom hem. Dom fick säkert det underligaste mail dom nÃ¥gonsin fÃ¥tt den dagen…. Hursomhelst sÃ¥ visade det sig att dom tvÃ¥ gÃ¥nger hade spelat önskelÃ¥tar frÃ¥n puubliken under kvällen och en gÃ¥ng hälsat till nÃ¥gon som var sjuk, okänt vem. Dessutom ingick ett pavarotti nummer i deras reportoar. Oj sÃ¥ skönt det beskedet var. Jag kunde lita pÃ¥ mina sinnen trotts överdosen. Hur mycket sköterskan hade druckit under kvällen förtäljer inte historien….

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.