Har slutat med programmering och hårdvara. Målar, mäter och sågar istället. Japp, hela veckan. Enda sättet liksom. Lite blir lätt mer. Det skall vara klart till jul.
Mör i kroppen. Är inte van att röra på mig på det här viset. Men det är troligtvis bra. Fast jag är lite tveksam där. Muskelsadism. Bättre att låta de stackarna vila och goa in sig i lite mjukt lulllull.
Fast lite trevligt är det ändå. Känns ibland som man åstadkommer något. Som flytspackla för spis igår. Sexti spänn för en säck flytspackel, två timmars jobb, sen är det gjort. Resultat ingen spis som vickar omkring eller står snett längre. Varför gjorde man inte det där för fem år sedan när det var så lätt fixat.
Fast man är ju lite klumpig. Mäter list. Kapar. Men en meter för kort. Det är sådant amatörer sysslar med. Håller en hel trävarubransch under armarna. Nu kan man såklart skarva. Men köper en ny på fredag. Här sparas inga medel. Nåja…
Idag skall det målas. Igen. Hinner jag så skall jag förbereda lite väggar för helgens tapetsering. Ikväll skall det kapas bänkskivor igen. Spissidan den här gången. Sen tror jag att saker och tig börjar närma sig något slags “färdigt“. Närma sig är ordet alltså. Det är en bit kvar.
Tillvaron utan ett fungerande kök är dock fruktansvärd. Dessutom står det skivor, målarburkar, verktyg och andra och grejer på varenda yta som finns tillgänglig i hela lägenheten. Skall man gå från a till b får man koncentrera sig och stuttar i något gör man hur man än försöker att undvika det. Blåmärken och skrapsår uppstår över hela kroppen.
