Två hål i väggen. Vilken jävligt ljuvlig och smart och effektiv och lämplig distributionsform av energi det är. Det finns inte mycket som slår två hål i väggen när det gäller distribution.
Pellets må vara billigare per kilowatttimme (ibland). Men det skall jobbas en del med den också. Bäras in. Sotas. Ja och så skall pelletsen fraktas hem till gården också. Ja och allt före det. Men el. Tjoooooop bara. Man kopplar in sig på de där två hålen i väggen och tar den energi man vill ha. Ja och billigt är det väl med el också i Sverige.
Den där jävla vinden. Upp mot 20 m/s i byarna. Håller på och håller på. Men det nya nu för tiden. Varje vår. Kall vind. Vill klaga. Men vem klagar man på vädret till.
Bra här på kullen. Kunde i alla fall vara sämre. Kanske bättre också. Men då hade jag nog inte vetat vart jag skulle göra av mig själv. Man vill ju gå mot ett tydligt bättre som mål. Hela tiden. Åt andra hållet och status quo känns inte riktigt bra. Ja och var går man om allt är bra?
Fast omges av en del störande element. Det irriterar oerhört. Vill sätta igång saker och sen göra klart. Men alltid när man har med andra att göra så tar det tid och krånglas. Speciellt om man nu bor i Los eller annan obygd. Vill man ha någon ut hit som skall fixa något så blir det först nja och nää och…. sen ett högt pris innan jobbet ens har börjat. Alltid samma sak. Fast man blev ju inte tvingad att flytta hit såklart. Får ta det där.
Dricker kaffe. Ännu kan man unna sig. Fast inte skulle det väl vara så jäkla svårt att sluta dricka heller. Huvudvärk några dagar, sen klart. Efter det kanelbulle med vatten när man går på fik.
Förresten. Vinden. Det var väl på vårarna man byggde drakar. Typisk sak man gjorde där det blåste som fan. Alltså har det inte ändrat sig ett dugg. Samma vårar nu som då. Man glömmer.
Men länge sedan man byggde sig en drake nu. I Afghanistan har man rakblad på dom och försöker skära av varandras linor. Tuffare. Vi bara hissade upp dom och sen flög dom där. Tävlingen var väl att försöka få dem så högt upp som det gick. När man tänker på det nu så låter det inte så jävla kul. Men det var det då. Att fixa grejer att bygga av. Att bygga ihop. Se prylarna flyga. Egentligen ganska lika det man håller på med idag i kod och hårdvara. Och det är väl skoj! Dessutom ryker det ju ibland…
Magen jämrar sig idag som den jämrade sig igår och i förgår. men får en burk medicin i postlådan idag. Pris 530 spänn burken. Jag betalar 123 spänn. Tack alla skattebetalare. Eller är det bara skatteåterbäring?
Men nu skall jag slurka i mig det sista kaffet. Sen … ja ni kan säkert gissa…
Skall laga mat snart. Blir nog pasta och halloumi. Gott. Men troligen krockar just det med någon annan planerad maträtt längre fram. Men såg haloumin i kylen under lunchen. Blev sugen på den där sältan. Tar man en eller två sådana där tabletter med grisenzymer så skall väl magen klara det. Men fan vet. Det har varit känsligt där ett tag nu.
Middag säger min fru. Kvällsmat hette det hemma. Middagen var mitt på dagen. I Los säger man väl också något antar jag. Men jag vet inte vad. Har inte lyckats utröna det under de 39 år vi funnits här. Det jag noterat är att man äter det sena målet väldigt tidigt. Klockan fem eller tidigare. Skogsarbetare-kommer-hem-och-är-trött-och-hungrig-tid gäller fortfarande här uppe. Vi som är avfällingar och bara sitter på en stol hela dagarna håller oss till sju. Mest för att hinna äta klart innan “nyheterna“. Den enda tablåtv man tittar på idag. Ja och också det sker väl mest av gammal (o)vana. Det är sällan det kommer något nytt på “nyheterna” som man inte lyckats snappa upp redan under dagen. Sen blir ju “nyheterna” mer och mer reklampelare för andra program som Uppdrag Granskning och annat som man inte vill titta på. “Nyheter” som urtvättade gamla tröjor som svettlukten inte går ur. Man känner sig lite lurad. Sen att man får se nästan allt eller åtminstone ett av inslagen igen på den lokala sändningen som följer efteråt skapar extra suckar. Men vi använder mycket av den här tiden till debriefing. Så OK då. Effektivt. Innan jag går ner och jobbar vidare allså.
Kommer på mig själv med att gnälla igen. Eller noterar jag bara. Iakttar. Man tror det. Men om det inte är gnäll så befinner jag mig jävligt nära här. Varning utdelad! Två!
Nåja. Snacka om att kasta sten i glashus.
Inget av det där jag gnäller på är iof viktigt. Det finns avknapp på vår TV också. Ja man kan till och med säga “stäng av” så stänger den av. Fast kanske inte när jag tänker efter. “Shut down” or “quit” eller något sådant skall det nog vara. Möjligen kan Koreanska gå bra. Hur som helst är det lätt att ta sig till ett “land” där man inte behöver klaga. Det kan man i alla fall lätt ta sig till. Tur. Liksom.
Men innan man får äta mat så skall en tisdagstrött K hämtas på biblioteket såklart. På den tid det tar brukar halloumiskivorna hinna bli svarta och pastan torr. Det har blivit mitt signum det där. Torr mat med brända tillbehör. Tur att det är grillsommar snart. Då är det lättare att komma undan med det där än vad det är annars om året. Allt går ner bara det är vin till.
