Vi åker till Sveg och fikar. Mors-dags fika. Tror det kan bli tradition. Fiket i Sveg (Café Cineast) går nämligen inte av för hackor. Inte deras Cappuccino heller. Ja och inte bakelser, kakor och bullar som fyller hyllorna där heller.
Vi proppar i oss. Sen rullar vi ut till bilen och sen far vi hem.
Nästan…
Vi handlar lite också.
Fast Sveg… Vildavästernstad. Man sätter på sig pickorna och läderbyxorna. Går bredbent när man är där. Rätt vad det är blir man utmanad på pistolduell. Gator som i New York. Utbrett som i LA. Utslängda, vartenda ett av husen. Någon stadsarkitekt har aldrig varit anställd här. Man vill lämna lika fort som man äntrar “staden“. I alla fall om det inte varit för fiket då. Och Byggmax möjligen. ICA affären är inte heller helt dålig. Kanske finns det något mer. Ja, systemet om det fattas något. Men annars? Nä…
Jag antar att min syn på Sveg är ungefär densamma som andra har när de far igenom “mitt” Los. “Tur att man inte hamnade här” på utandning. Fast när man bor där, Sveg eller Los eller var det nu är. Då går det ju för sig. Det handlar aldrig om ytan. Den man ser först. Den som bara dårarna tror säger något alls om någonting.
Soffan hela dagen igår också. Slut med gubben. En hel vecka har det suttit i det som sitter i. Seg idag också. Vafan liksom. Skall det hålla på så här så är det ju inget liv. Då får man börja leta efter ättestupa. Örnberg kanske. Fint där. Men ändade man gammellivet där så skulle väl andra inte kunna njuta av utsikten där mer. Man får allt respektera “de andra” också. Nä, man få kämpa på. Hela vägen. Oxdragarlivet.
Men Alvedon så går det.
Oftast…
Annars har man soffan.
Gitarren står här bredvid mig. En av de akustiska. Har gjort så hela veckan. Några blad med tabs i närheten. Känner glädje när jag lyfter upp den och plinkar en stund. Men inte den där riktiga glädjen man kände förr finns där. Då när man nästan inte släppte gitarren ens för att sova.
Men det är väl så med det mesta numera. Den riktiga gisten finns där inte längre. Men kanske är det OK att det är så. Har jobbat mer än de flesta. Fått ut mindre än de flesta. Man borde kunna vila här, på den här punkten av livet, med gott samvete. Ändå känns det inte så. Fortfarande mycket kvar att göra.
Huvudet i kaklet…
