Categories
Swedish

Mix

stainless steel bread with slices of bread on chopping board
Photo by Marta Dzedyshko on Pexels.com

Jag har klarat av julhandlingen idag. Gett mig in i galenskapen. För galenskapen är här. Fast jag trodde att man skulle klara sig idag om man satsade på förmiddagen. Men icke så. Hälften av Bollnäs befolkning tänkte precis som jag. Och var och en av dom var dubbelt så uppskruvad som mig. Ja och då var det skaplig fart på mig med. Galenskapen tar alla i dessa tider. Det är bara nivån av galenskap som skiljer.

Enda undantaget idag var en kassörska på Mobackes där jag plockade upp ett gäng hyacinter. En lugn röst i allt som jag nästan stannade och lyssnade vidare på.?Ja och det fick jag om jag ville men en ocool gubbe ståendes där bredvid kassan i ett slags meditativt tillstånd en timme eller två skulle kanske får mer än en och annan att undra. Så jag drog vidare. Man vill ju inte att folk skall undra. I jultider har människorna annat för sig.

Men efter att ha stannat på Sommars konditori i Edsbyn och köpt en mixkaka och Ovanåkersbröd så är årets julhandling så komplett som den kan vara. Åtminstone tills K kommer hem från jobbet och noterar det jag glömt eller missat. Alltid är det något. Ja ofta.

Mixkaka fick jag tips om. En sådan har jag inte ätit på +40 år. Så ni förstår min glädje när jag upptäckte att det fortfarande fanns att få tag på. Ost (helst Samsö), färsk mixkaka, Bregott, Oboy var grejen på den tiden. Shooooooop sa det så låg den i magen. JÄVLIGT gott helt enkelt.?Det skall testat imorgon definitivt. Till lunch kanske. Memory lane.

Hemost (koost), som är ett måste på julbordet fick jag inte tag på. Vi var en hel kö av besvikna vid ostkisoken hos Nirs. Men vi var luriga i år igen här på kullen och har en i frysen. Inte helt perfekt såklart eftersom den tenderar att bli lite smulig. Men helt OK. Fast dom där skulle man väl göra själv egentligen. Svårigheten är att få tag på en kanna riktig mjölk. Alltså direkt från en bonde.?Borde iof ha löst sig vid det här laget. Har inte ansträngt mig tillräckligt bara. Kan alltså inte klaga heller.

Nu skall jag åka ner och hämta K som slutar vid sju. Sen är det väl julhelg här i huset eftersom hon är ledig imorgon. Ungarna kommer upp imorgon och det skall såklart bli skoj som alltid.

Nåja, en kväll att jobba på nu fast jag är urtrött. Men kanske smyger jag in i studion en stund också. Det brukar pigga upp. Julhälsningar får väl komma senare. Liksom.

Categories
Musik

(3) Sultans of Swing, Miguel Montalban, 24th January 2016 – 9 minutes 30 seconds – YouTube

Categories
Noveller

Min Kulle

En helt vanlig kulle i Los i Hälsingland. Jag kallar den min kulle. För att vårt hus står här och har stått här i drygt hundra år. Men min kulle är det såklart inte. Här har bott andra före mig och här kommer det att bo andra efter mig. Man lånar den några år. I bästa fall förvaltar. Sen lämnar man den vidare. Som Nisse. En granne från förr. Död nu. Han kallade skogen på berget här på kullen för sin skog. Jag som nyinflyttad – hade nog bara bott här i tjugo år då – trodde det var så tills jag fick veta att det var kommunens skog. När Nisse lämnade oss kunde jag kanske tagit över skogen. Gjort den till min. Hämtat min ved där. Men jag tänket att som kommunens så var ju ändå en del av den lite min ändå. Det fick räcka så. Nån pinne borde jag väl ändå kunna anse var min egen ägandes pinne.

Nu har vi bott här i trettiosju år. Betraktas väl fortfarande som nyinflyttade Stockholmare av somliga. Fast jag kommer från Edsbyn. Gjorde bara några år i Stockholm efter fysikstudier i Uppsala, hittade datorerna och liksom av en slump hamnade här som något av en elektronisk grönavågare. Riktig ortsbo blir man bara om man är född här. Nära kan man komma om man är ingift med en som är född här. Aldrig annars.

Men inget av det där gör mig något. Jag är en sådan där som ändå aldrig riktigt hör hemma. Eller man kan vända på det. Som alltid hör hemma. Jag lägger min hatt någonstans och sen är det där jag finns. Den där längtan bort och iväg den är alltid med mig ändå. Pockar på. Vill se annat. Är nyfiken på vad som finns på nästa kulle. Bortom den. Under den. Ovanför den. En plåga och en gåva.

Men jag har lärt mig älska den här kullen. Den höga luften. Närheten till molnen här på Hälsinglands tak. Närheten till byn. Avståndet till allt det andra. Här där koltrastarna sjunger så vackert att världen stannar av en stund om sommaren. Här där vindarna biter och går rakt igenom en i december men värmer och kärleksfullt smeker villiga kroppar i juni. Här där snön ligger från mitten av oktober till början av maj och knarrar under fötter som bara snö kan knarra från november till april när längtan efter värme har gjort ont så ont en tid. Här på en kulle som blev den plats jag skulle bo längst tid i mitt liv. Här där kråkor och korpar fortfarande håller riksdag och beslutar om framtiden för alla levande varelser. Här där havets vågor slog mot land för tiotusen år sedan och band oss fast med alla stora hav och klotet vi bor på. På den kulle jag kallar hemma och där jag bor och lever så gott jag kan.

Categories
Böcker

Senast lästa bok

Väggen av Marlen Haushofer

En fantastisk bok. Ett kapitel. Full fart. En bok man minns för evigt.

Andra böcker jag läst finns här.