Category: Musik

Av statistiken att döma så kan man konstatera att de som lyssnar på min “musik” är gamla gubbar och som dessutom antagligen gör det av ren sympati. Övriga lyssnare är nog där av misstag kan man gissa. Men eftersom jag gör det jag vill göra så kan jag leva med det där. Det kallas visst integritet.

När jag började spela så fanns ingen sådan här statistik att tillgå, men hade den funnits så hade antagligen förhållandet mellan killar och tjejer varit detsamma. Några flickvänner kunde väl räknas som lyssnare därtill tvingade. Gubbarna däremot hatade oss lika mycket  som (antagligen mer) flickorna på den tiden. Men en och annan hårdrockare fanns det väl som höll på de sina. Så några lyssnare fanns det kanske.

Vill man ändra på sådan här siffror så börja man spela covers. Ger folket vad de vill ha. Då, förr, dansmusik. Jag har alltid tyckt att det varit att sälja sig. Allt för att få spela liksom. Blir man riktigt bra på det där så är man nästan lika bra som en bandspelare. Ett fattigt mål liksom.

Den här gitarren är lite som jag är. Den försöker vara lite bättre än den egentligen är. Om sanningen skall fram så skulle den beslagtagits och sen genast bränts upp i någon ugn på ett värmeverk när den kom in över Svensk gräns. Det är nämligen inte en kopia. Nej, det här är en piratkopia. En fulgitarr. Tillverkad i Kina av någon som kanske en dag lär sig att göra pärlemoinlägg. Jag har egentligen aldrig gillat den. Tungspelad och raslig som den är. Men det har ändå varit den bästa stålsträngade akustiska gitarr jag haft så jag har försökt kämpa på så gott det nu går för en ständig amatör att försöka göra “musik” på något som är alldeles för svårspelat för just en amatör. Men så för några dagar sedan bestämde jag mig för att byta strängar på åbäket. Också en piratkopia kan må bra av ett byte av strängar nämligen var planen och tanken. Och OJ. Den blev som en ny gitarr. Som en fingitarr. Låter helt OK helt plötsligt. Är nästan lättspelad. Heja Kina liksom! Ja, eller Amerika som tillverkade strängarna av Sandviksstål. Känner mig alltså nöjd. Med gitarren. Tror jag.