Category: Betraktelser & Berättelse

Bortkopplad. Totalt bortkopplad. Ja, semesterurkopplad. Nollad. Otänkandes. Så vandrar jag i världen i dessa tider. Jag bryr mig inte ens om att raka mig. Va fan liksom. Varför det!? Det är sommar. Det är vila. Det är det stora lugnet som pågår och verkar.

Ändå föregår en del av de där aktiviteterna som hör till ledighet. Aktiviteter av det fysiska slaget gillat sällan den onda axeln. Alltså får jag lida lite också i all denna stillhet. Lite som Jesus alltså,  men mindre dramatiskt. Ja med tanke på att Ernst var min farsa, Gud på sitt sätt, men bara människa. Vi är bara vanliga människor allesammans i min släkt. Det kan liksom inte hjälpas. Andra må vara släkt med Gustav Wasa och Napoleon. Men alltså inte jag.

Hudikkalas blir det inget av. Lite synd. Men ingen större tragedi. Det vanliga kommer som vanligt före. Mat på bordet och trasigheten får hanteras före musikupplevelserna nästan varje gång. Jag har inga problem med det.

Regn igår, regn i natt, regn idag. Det faller i skurform. Strilar. Forsar och dundrar ner. Jag applåderar. Alla andra hurrar. Aldrig tidigare har det väl hurrats så för regn i det här landet. Man borde anteckna i en almanacka. Som en historisk händelse. Men gör inte det. För att det här händer igen och har hänt förut. Osagt hur det var med hurrandet då.

Men värmen är kvar. Fuktig och klibbig. Det är som om man var i Alabama. Åtminstone tror jag det. Jag har ju aldrig varit där. Jag tror så mycket. Har säkert fel. Konstigt att man kan tro så mycket och ändå inte klassas som religiös. Men kanske borde man klassas som en sådan ändå. Koltrasten tillbedjer jag med bestämdhet. Solen med. Ja och en hel del annat. Några dogmer på det bara. Religion.

Det där underbara sommarljuset har lämnat vår kulle för i år. Augustimörker faller ner över kullen som en sopsäck och viskar om höst och vinter. Men jag lyssnar såklart inte på det örat. Inte ännu. Senare kanske. Just bara för att jag älskar hösten lika mycket som sommaren. Lugnet. Energin som finns i den där årstiden. Att göra underverksenergin. Att starta nya-projekt-energin. Kör hårt energin. Men det är ett tag kvar. Snart där.

Men först skall det badas. Har inte lyckats sänka ned min badkrukekropp i en sjö ännu. Utan den bedriften kan man väl knappast påstå att det har varit en sommar på riktigt. Så det, badandet, står högt upp på alla listor just nu.Men bil skall fungera. Det skall finnas bensin. Vädret skall vara gynnsamt. I den ordningen. Då blir det bad. Enkelt. Eller svårt.

Tar jag en selfie så ser jag ut som man borde göra i  den ålder jag verkligen befinner mig i. Så jag tar selfies ibland. För att se det andra ser. Verkligheten. Den man ser i vitögat. Underligt uttryck. Har inga problem med det där. Men blir alltid lika förvånad när den unge mannen (nåja) jag ser i spegeln varje dag visar sig egentligen vara en åldrande och grånande man. Är ju lite skönt också faktiskt. Man behöver inte stångas så jävla mycket längre.

Fast nu behövs sömn. Ja och axelvila. God bok skall ta mig dit. Snart. Öppet fönster skall svalka mig i natten. Nu äntligen. Inga strumpor har funnits på fötter sedan maj. De kan få sticka ut under täcket. Ett liv utan strumpor är livskvalitet. Fötter utanför täcke kyler kropp. Så låt den här dagen kallas en full dag. Nu. Ja.  Så får det bli.

Röken letar sig in över byn igen. Som ett dis över kullen ligger den där. Stickande. Irriterande. Som en påminnelse.  Att det brinner utav bara helvete fortfarande. Att det är förbannat torrt. Att man skall vara försiktig. Folket har informationstörst. Lokala tidningen gömmer det mesta av informationen bakom brandväggar. Skäms inte. Man skall ju leva också. Finns det verkligen anledning att ge presstöd längre. Jo jag vet. Journalister skall leva också. Precis som oss andra. Också open source utvecklare. Dom där som byggde det mesta av Internet. “Förstörde” tycker säkert en del. Men vad vet en tidningschef om sådant. Eller bryr sig kanske. Man hämtar officiell fastighetsdata. Lägger bakom brandvägg. Tjänar en slant. Allt blir lättast då. Ja och samhällsansvar. Skit i sådant. Tage Danielsson är död.

Behöver svara på några tekniska frågor. Får verkligen ta sats. VILL INTE. ORKAR INTE. Men gör en djupdykning, svarar, och sen upp igen. Japp, ett gott tecken. Jag är ledig. Avslappnad. Det finns veckor kvar att vara avslappnad på. Jag gillar. Friskhetstecken.

Jo jag river. Försöker snickra med vänstern. Går sådär. Men går. Att få jobba med händer. Att få bli svettig. En ynnest. En glädje. Liv. Riktigt arbete. Tröttnar man kan man plocka hallon.

J & R på väg upp mot nordliga delar av landet. Nästa vecka. Skall bli skoj att se dem igen. Vi kan bjuda på värme och röklukt och några mål mat. Alla här är inrökta vid det här laget. Så två inrökta Uppsalabor adderade till den delmängden gör kanske varken till eller ifrån. Men vad vet man. Kritisk massa och allt det där.

Fast nu musik. Lider av abstinens. Måste får toner in genom öronen helt enkelt. Så hej svejs.

Vi plockar hallon. Ja och sitter. Stilla. På stol. Pratar. Svettas. Flyttar efter skuggan. Sen. Plockar hallon igen. Konstigt nog är hallonen stora i år. Hur det nu kommer sig. Inget vatten. Bara sol. Men stora och många är de. Lättplockade. Doftar härligt. Smakar sommar. Ja sensommar fast vi är i högsommar. Allt är tidigt. Som om de var bråttom. Är det det?

Förra året väntade man fortfarande på sommar den här tiden. Man väntade fortfarande när första snön föll. Väder är kaos. I år som alla andra år. Tror gör man i kyrkor.

Skogsbrand idag igen. Man tror ett blixtnedslag legat och pyrt ett tag. Brassat igång idag. Men våra hjältar fixar det där. Som vanligt. Men varje gång man hör sirenerna tar oron fart i magen. När är det vår tur? Man undrar. Gårdagens brand kämpades ner med helikopter.

Men slöar. Har ju semester. Tittar på Allsång. Morden i ?idsomer.  Det fungera med nöd och näppe. Det finns mycket som borde ersättas med nytt. Spolas ner.  Men ledigt alltså. Man måste mata in lite av det där.

Ut och vattnar efter alla mord. Sommarnatt. Underbart. Vi levde hela liv som unga under sommarnätter. Nu är man mest trött. En stor fet padda hoppar på min fot när jag vattnar tomaterna. Den får lite vatten den med. Men hoppar vidare.  Hur överlever en padda en sådan här torka? Jag vet att de brukar gräva ner sig. Men kanske vaknar de på natten och ger sig ut på jakt. Jag vet inte. Jag vet så lite. Det är bara idioter som vet mycket. En underlig paradox. En av de konstigaste.

Studio igår. Härligt. Det blir lite. Lite. Lite. Älskar det där. Men än man kan tro.

Imorgon blir lill-katten sex år.  Hur det är möjligt övergår mitt förstånd.

Jag skall lägga mig. Försöka åstadkomma någon slags vind genom huset. En bris som vaggar mig till söms. 18.75 C just nu vid kvart över elva. Jag vet att vissa lider. Inte jag. Det här är underbart.  Men torkan är såklart inte helt kalas. Det är som vanligt att man skall passa sig för vad man önskar sig. Man får inte alltid det man vill ha. I år som alla år.

Godnatt världen säger jag. Jag tänker spendera morgondagen på ungefär samma sätt som gårdagen och dagen. Det går bra att använda det emot mig. När som helst faktiskt.

Natti natti!

Sitter och knåpar på en låt. Nej två. Sommarnattsknåpar. Det är liksom ingen brådska. Skön varm natt. Alla fönster öppna. Ser fladdermöss flyga där ute. Hör spinnarens surrande mot fönsterrutorna och i lamporna.

Bättre än såhär blir det inte. Nope.