Categories
Betraktelser & Berättelse

Inte ännu

Två tranor seglar över oss. Trumpetar såklart. För livet. För att det är en underbar sommardag. För framtiden. “Det är härligt att leva“. Japp det är det de trumpetar ut. Det har jag fattat när jag lyssnar på dem från myrarna vid fyratiden.

Själv är jag precis nedkommen till kontoret. Lite trött. Tröttare än vanligt. Fast det var mest soffa igår. Ja hela eftermiddagen där med faktiskt. Var nämligen ned till affären efter lunch igår, stod i kassan, stod där och blev sämre och sämre och trodde jag skulle svimma till slut. Fick hålla mig i hyllorna. Kön var lång och sådär gick det ju inte att stå. Så det blev till att rusa ut, lämna matvarorna och åka hem. K fick ta över efter en stunds vila. Lyckosamt nog så stod akutbilen där nere när jag skjutsade ner henne och han tog blodtryck och lite annat men hittade inget fel. Men “en check-up” rekommenderades, så man får väl begära en sådan.

Man tänker ju hjärtattack och sånt när det händer sådana där saker. Därför blir man lugnad när värdena åtminstone är rimligt ok. Fast löjlig är man såklart. Räddare för att stå där i affären och svimma och “göra bort” sig än för att dö. Alla har tydligen inte prioriteringarna klara för sig.

Nåja, lever idag, hoppas leva länge än. Ja och om inte, då går går det med.

Fast det är fantastiskt skönt att vi har den här akutbilen i Los. En stor trygghet. Heder till dem som jobbar där. Lugn och professionalism.

Men lite seg idag också alltså. Får ta det lite lugnt.

Den gamla damen är översållad med körsbär som rodnar lite mer varje dag. Skatorna är lika exalterade som jag är över det hela. Ja kanske lite mer än vad jag är till och med. Jag kan i alla fall hålla mig från att smaka. Det kan inte dom. Men vi delar kamratligt skörden mellan oss. Det har vi alltid gjort fåglarna och vi som bor här i huset.

Egentligen skulle man väl vara i Almedalen. Sveriges största firmafest. Det intressantaste resultatet av hela spektaklet är antalet skilsmässor och antalet giftermål hela kalaset resulterar i.  Var kan man hitta den statistiken?  Fast IoI Sverige är där. Och på något sätt skall de väl representera “oss” som jobbar med det är. Självutnämnt såklart. Men en förbannat underlig syn på vad IoT är. Men de där mellanpersonerna och mellanorganisationerna uppstår ju alltid. Antar att det finns en AI Sverige också. Antar att det nästan är samma personer som är drivande där också. Kännetecknas av att de pratar mycket, åstadkommer snygga presentationer, kostar pengar och är glömda efter några år.

Så varför man skulle man alltså vara i Almedalen,,, nja,,, nej… det finns andra tider på året man kan åka till Gotland på istället.

Det är ändå underligt det här med att fint folk samlas på speciella ställen. Österlen. Sandhamn. Gotland. Djursholm etc etc. Tyder det inte på en slags osäkerhet det där?

Fast det är säkert bara jag som inte fattar.

Som jag aldrig fattat.

Det må får vara så då.

Låt dagen ha sin början.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Något oväntat – Peter Lundblad

Något oväntat hittar jag Peter Lundblad som en av musikerna på Magnus Ugglas, Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt. Peter, en mycket trevlig och jordnära musiker som tyvärr ryktes bort från oss alldeles för tidigt. Jag hade ynnesten att lära känna honom under några dagar i Orsa för ett gäng år sedan. Ödmjuk, vänlig och skicklig och en person jag aldrig glömmer.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Gammelkänningar

Jodå, det är bra. Sommar. Uteliv. Kan det vara bättre?

Läser en halv bok om en farfar om tar hand om sitt barnbarn. Det är väl två hundra sidor dit där jag befinner sig. Jo jo farfar, man har ju bilden klar för sig. Så avslöjas farfaderns ålder. Sextiofyra… Har bara drygt två år dit. Det är sådant där som får åldersnojor att snurra igång. Ja men två hundra sidor kvar. Han har precis träffat “en tant” i ungefär sin egen ålder. Dör gör han väl snart den ålderstigne mannen.

Det är inte lätt att passera 60-årsstrecket. Vid femtio kan man åtminstone låtsas, vid fyrtio behöver man inte ens det, ja och vid trettio finns det definitivt ingen anledning att börja fundera över livets slut och ja-det-är-såklart – vid tjugo: “Finns det ens så gamla människor”. Jag minns så väl min studiekompis som kom tillbaks från tennisträningen och uttryckte en mild upphetsning över de fyrtioåriga mammorna i sina kort kjolar som tränade samtidigt.  Svårt att förstår då tyckte jag, äckligt nästan, lättare att förestå nu dock.

Gräsklippningen idag måste nästan ske med munskydd. Det dammar, så in i helvete. Torrt alltså. Men inte helt ovanligt i och för sig. Men torrare gräsmatta än såhär har vi nog aldrig haft. Positivt: Den växer särdeles långsamt. Negaivt. Den är gul.

Strömavbrott på lördagen följs av teleavbrott idag. Internetlinan ligger uppe. Det är skönt. Vi har totalt sett haft en otrolig upptid på den genom åren faktiskt. Heder åt LjusNet, trots avstannat fiberprojekt här pga av Elvivo’s önskan som kabelsammanläggning och till det Trafikverkets strulande. Men det skulle ta lång tid att bygga Öresundsbron också, en evighet verkade när man stod där i början av projektet, men plötsligt stod den ändå klar en dag. Det är väl ungefär detsamma med det här projektet. En dag finns viljan att leverera – då händer det saker.

Första juli idag. Mitt i sommaren alltså. En fantastisk sommar. Vid 19:30 tiden får jag pling på telefonen. “Pelargonerna 10:00”, lyder meddelandet. Undrar vad jag tänkte då. När jag la in det. Har ingen aning. Fast just NU kom jag på det. Pelargonutställning i Bergsjö såklart. Hmmmm.. Fast det var så dags att få det 19:30 när det började 10:00. Liksom. Urk. Men öppet hela sommaren. Värt ett besök faktiskt,  Liksom Gränsfors kruktillverkning och vidhängd  yxfabrik om man är hågad åt huggverktygshållet. Sekunda krukor till bra priser går det att hugga tag i där. Snygga dessutom.

JA ja ja, det finns tid för det där också. Hoppas man ju i alla fall

Åter kall härlig melon medans jag skriver det här.  Gott. Men den godaste åts under tidigt 80-tal i Rom. En gammal dam på gatan skar upp en bit. Vi åt glupskt i solen. Varje gång jag äter melon tänker jag på det där. En månad i Europa. Tågluff. Sommarlov. Fysikdrömmar. Kärleken.

Ett besök på Hudikkalaset verkar dock långt bort just nu. Det är synd men överlevnadsbart. Winnerbäck och Törnell hade jag gärna sett och avlyssnat. Men man får inte allt.

Nu lite musik. Har musikabstinens nu efter två lediga dagar med sol.

Categories
Betraktelser & Berättelse

EOD – End of day.

Plötsligt är det helg.

Jippie

Liksom.

Men…

Jag har knappt sovit i natt.

En prostata, inflammerad, antagligen stor som en fotboll till fotbollsvm’s ära, har hållit mig igång.

Det är skit med den här manspersonen.

Åtminstone delvis.

Där finns en operation till.

Vad det lider.

Sen.

Men snart nu alltså.

IKEA soffa.

Inte dåligt.

Inte dåligt alls.

Där skall försöka hålla mig vaken.

Några timmar.

Se Morden i Midsomer.

SVT Play.

Men kanske stödsova en kvart innan.

Möjligen.

För att klara av det där.

Sen hoppas på en lugnare natt.

Inatt.

Jodå.

Om det går.

Nu EOD.

Categories
Betraktelser & Berättelse

En annan tid

Världsutställningen 1964 i USA. Japp, en annan tid. Framtidstro. En annan syn på minoriteter och djurhållning. Farsan var där.  Kom hem med en batteridriven motor som lät coolt av motorcykel och som man kunde fästa på sin egen cykel. Ja och Amerikansk framtidstro hade smittat av sig såklart.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Blodsocker

Blodsocker, detta förbaskade blodsocker. Jag är känslig för det där. Jobbar jag hårt fysiskt och inte äter som jag skall så kommer det där blodsockerfallet som ett brev på posten. Ibland räcker det med att sova dåligt och bara jobba på ofysiskt också. Som idag. Vi halv fem är jag slut. Vid sju när K skall hämtas från jobbet och maten är klar darrar jag som ett asplöv och tror att jag skall falla ihop. Oklart varför jag inte stoppar något i munnen däremellan. Men.

Blodsockerfall.

Så in med mat. Sen horisontalläge på den gröna IKEA-soffan. Sova en timme. Sen så. Skapligt igen. Jo jag sitter ju här. Lever.

Löjligt är den. Åkomman.

Men man överlever alltså en gång till och förundras över att man gör det. Tack för det förresten. Jag har grejer kvar att göra. Människor kvar att träffa.

“Min” bilreparatör skaffar sig annat jobb. Hur i helvete skall det gå? Japp, jag bara frågar. Nu när man vant sig vid hans utmärkta service. Har man inte ett hjullager, höger bak, som låter. Suck, eller snarare dubbelsuck liksom. Mekonomen. Antar jag.

Hade man varit en sådan där influencer så hade stycket här ovan renderat i en gratis bilreparation. Ja nästa i en ny bil med servicekontrakt. Nu är jag ju den jag är. En anti-influenser. Jag får antagligen betala dubbelt.

Sånt är livet.

Man skall vara snygg och vältränad om man skall vara influencer. Eller åtminstone känd. Det går åt helvete på alla punkter.

Det är dock inte så viktigt att en influencer har något i huvudet. Åtminstone verkar det så från min vinkel. Men antagligen är jag inte en som skall sätta sig på höga hästar där heller.

K har en vecka kvar till sin semester. Fem veckor i solen. Jodå, det är hon värd.

Vindarna är här nu. Schwiiiiiich och skak säger det. Hade vi hav här utanför röt det. Hade det varit för 10-tusen år sedan jag skrev det här så hade det faktiskt varit så. Kustremsan låg bara en bit härifrån under istiden. Sen var det kanske inte Kaliforniens väder  direkt här då såklart då. Men man kunde ha byggt jävligt häftiga snögrottor.

Dragspelaren har blivit allas egendom nu. Som död blir man lätt det. Jag vandrar i alla fall i hans skor. Inte bara bildligt då. Fötter hasar fram i skor som han också vandrat i. Saknar honom och hans historier nästan varje dag där vid postlådorna, Japp, och Nisse som bodde där i huset före honom.

Om jag nu är död när du läser det här. Ja och någon vill ge mig ett pris eller sätta upp en minnessten (varför man nu skulle det?) så påminn de jävlarna om att det är nu, NU, medans jag lever som jag skulle behövt det där. Allt man gör efter någons död gör man bara för sig själv. Man blir en falsk skit och en taskspelare bara. Japp och den som skall hedras fortsätter att vara lika död som tidigare.

Ja i mitt fall (och de flesta andra) är väl det där osannolikt. Men det gäller i högsta grad många andra. Fast vad vet man. Efter döden blir de flesta så jävla bra. Fler original än mig har väl hamnat i  historieböckerna utan att ha gjort annat än att finnas.

“Han gjorde åtminstone så gott han kunde”

är väl ord man vill förmedla till eftervärlden. Ja och fysiskt en bänk som man kunde sätta sig och vila sina trötta ben på. Begravning, dödsannons och allt det där kan få vara.

Men förhoppningsvis skall jag inte dödens dö just nu. Möjligen gå och lägga mig och sova. Det är nära men inte ens likt en hare.

Ähhh, går och lägger mig…