Category: Betraktelser & Berättelse

En radiometer hade jag på mitt skrivbord under alla år som student. Den stod där och snurrade i skrivbordsbelysningens ljus och inspirerade till att fortsätta, fortsätta, kämpa på, läsa in en sida till.

Den ursprungliga förklaringen till att den snurrade, som jag fick förklarad för mig då, var att den drevs av den kinetiska energi som fotonerna utövade på vingarna. Den korrekta är att den svarta sidan av vingarna värms mer än den silvriga och att en liten luftström uppstår mellan sidorna.

Tankevurpan var vakuumet. Alltså att den var tömd på luft innan vingarna inneslöts. Ett felaktigt antagande. Man borde ha listat ut det eftersom den av strålningstrycket borde roterat i motsatt riktning. Smart är något man kan tro att man är i de svaga stunderna av livet. De flesta av oss är dock inte smartare än någon annan.

Någonstans under livsresan gick den sönder. Till min stora sorg skall tillägga. En dag skall jag inhandla en ny.

Hmmmmm… Tror att jag tar en blå-vit idag…

Jag vet inte hur det är med gnället. Inte gnälls det över värmen längre i alla fall. Åtminstone inte här. Vad jag hört. Men nu är det kanske kylan. Som det ojas över. Det finns alltid saker man kan gnälla på. Om man bestämmer sig för det. Själv gnäller jag för att jag knappt längre kan läsa vad som står på skärmen. Men lutar jag mig fram och kisar går det finfint. Kutryggig ocool gubbe snart.

Tänkte försöka få igång studiodatorn idag. Men ännu så länge vägrar den boota. Ja det kan ju också kallas att klaga. Eller att tala om hur det är. Du väljer, därför att mottagaren alltid bestämmer och har tolkningsföreträdet.

Hatar hur som helst att mecka med gamla datorer. Ja med nya också säkert, Men har aldrig testat det senare.

Damm är det enda som återstår efter min andra (bärbara) windowsdator. Men skall ta och städa bort skiten här på kontoret en regnig dag. Väldigt eftersatt är det. Mer damm än verksamhet. Liksom. Så kan man ju inte ha det. Inte i längden.

Det här är också en bra låt.

Måste göra ett nytt försök med studiodatorn nu. Har alltså inte tid med det här blogguppdaterandet. Får återkomma. Upplyft eller deppig beroende på instllationsresultat.

Det här är antagligen den bästa låt som gjorts. Nåja, det där är en delad tron. Det finns några till där längst upp. Men Scorpions var husgudar där på 70-talet. Jag såg dem aldrig live. Då. När de var värda att se live. En kompis gjorde det för några år sedan. På vägen hem, med Scorpions på full volym i högtalarna, krockade han med en älg och avled. Jag hoppas att det var den här låten som ljöd i natten den gången. Skall man färdas till andra universa så är det en bra låt att börja den resan med.

K kokar hjortronsylt. Svettas över spisen som kvinnor gjort i generationer, Jag sitter här nere på låtsaskontoret och svettas. Flyr, fegt, som män gjort i generationer. Det är ganska så jävla dåligt såklart men gjort i samförstånd eftersom jag troligen med en viss säkerhet förstört hela koket.

Vilken sommar vi har. Kanoners. Men kallare väder. Lite blött och lite mer varierat på ingång. Just variation är kanske det bästa och skönaste.

Supersöndag är det idag. Japp, om man vill. Sådant där bestämmer man själv. Föredrar man skitsöndag så går det lika bra det. Landet är ändå ganska fritt. Nämligen. Åtminstone när det gäller sådana saker. Liksom.

När Lill-Babs fyllde 75 år fick hon den här plattan av mig. Kändes som en bra ide då, men idag,,, nåja…

Vad man skall ta sig till med en supersöndag som denna det vette gudarna. Klippa gräsmatta var uppe på tapeten. Gräsklipparen är rengjord i förgasare och fixad i annat och startar nu igen nämligen. Har man tur fungerar den en full klipprunda. Men visst är det väl för varmt för sådant idag? JA JA JA. Men imorgon kanske…

Man får väl sätta sig i en stol i trädgården och fundera över hur och varför och om livets alla mysterier. En favoritsysselsättning. Solklar sådan.

Ja så får det bli.

Skogen, myren, hjortronplock. Vi går upp vid sex. Vi vill undvika det varmaste av dagen. Ut i skogen. Hälsingeskog, nära Jämtländsk skog. Ur där ingen finns. Här är jag hemman. Jag skulle kunna bo här, eller ännu längre ut, dit där inga vägar når.

Pratar man inte. Kan man hålla tyst. Då är hjärtslagen från den egna kroppen högre än ljuden omkring en. Att lyssna på tystnaden. Att bygga kraft från det. Däri ligger hemligheten. Jämvikten.

Vi plockar några liter hjortron K och jag. Stånkar och stönar där på myren där en riktigt stor björn satt sina fotavtryck inte långt före den tid när vi sätter våra. Svettigt. Men njutningsfyllt. Här hämtar min själ energi för att orka leva.

Vi nöjer oss. Efter en stund. Vi är inga stora hjortronälskare, men hjortronsylt till glass en kall vinterdag när snön yr runt knuten får en att minnas sommar. Tar en hit igen, bort från deppigt januariväder.

Sjön. Vi fikar. Kaffe smakar aldrig bättre än ute i det fria. Varför är mig fördolt. Detsamma gäller vattnets dragningskraft på oss människor. Jag känner det när vi sitter där helt nära sjön. Ger efter för det när bara ben tassar omkring på sandig sjöbotten. Bada vågar jag inte ännu. Ärrig. Sjukdomsmärkt.

Men upplyft. Närmare han/hon/det/gud idag än igår. Åker hem och sover en timme. Grillar sen. Njuter av vädret.

Livet är gott.