Category: Betraktelser & Berättelse

Jag börjar dagen med att dra igång en Hulk som stannat. Jodå, man kan passa på att sota på en gång. Vanlig liv som bryter av. Men ingen brådska med det där såklart. Det är varmgrader där ute. Det tar ett tag i varmgrader också för ett otätt gammal skolhus blir utkylt. Jag sotar på. Fyller ett kärl med grå aska som blir till kompost till hösten och blomjord nästa år.

Sen skall fåglar ha mat såklart. Det är så prioriteringarna ser ut. Hulk, fåglar, en hel del annat, sen egen frukost. Idag också sandning. Bron är ishal och även om vi nog stannar inne och slöar hela dan vi som bor här så vet man ju inte om någon kanske kan förirra sig hit. Chansen må såklart vara liten för det såklart. Men händer det så vill man i alla fall inte att den personen bryter benen av sig.

Ja efter det frukost. En julmust och en talrik julmat. Har inte pallat det ännu. Ja och pallar det inte idag heller. Men är det jul så får man ställa upp. Senare, när den är uppäten, lätt illamående, kan man bara konstatera att man kunde äta mer förr. Ofta var det kanske två tallrikar med kall julmat på senare på kvällen efter julmiddagen. Orkar man en nu för tiden, ja och med nöd och näppe orkar äta upp den, så får man vara glad,

Men efter det där. Det bästa med julen. Sitta där i soffan under ett täcke och läsa en god bok. Ja och äta lite av godiset och frukten. Peta i sig. Sen sjunka ner. Fortfarande läsande. Med ögon som blir tyngre och tyngre och sen somna en stund där i soffan. Ja och det gör inte ett dugg. Inga dåliga samveten. Bara skönt, så jävla skönt.

Fast lite längtar man såklart efter låtsasjobb också. Det är nu ändå så i livet att vila i längden blir lite tråkigt. Man behöver båda sidor av allt om man skall överleva och klara av att leva livet. “Bra” räcker liksom inte utan lite dåligt. Ja i själva verket skall det väl vara ungefär lila mycket av båda när allt är som bäst. Det är bara att inse det. Jämvikt är ledordet.

Jag fick en 16-åring i julklapp. Det är härligt. En sådan där njutningsbar present. Jag skall hälla upp ett litet glas så fort jag kommer upp. Lagavulin, kungen. Tankar om nytjärade ekor i sommarsol.

Nu är det dags för årets TP-parti.

Det pratas om kris för glesbygden. Ändå händer det. En massa inflytelserika människor flyttar från stan, köper Hälsingegård och prioriterar livet. Det är intressant det där. För det är tv-folk, kulturpersonligheter, konstnärer som flyttar. Jodå vi känner igen det där från London och New York också. Slitna fattiga stadsdelar dit konstnärer och visionärer flyttar eftersom det finns billigt boende, sen tar det några år och så är det där de hippaste restaurangerna, de hippaste klubbarna, de hippaste… finns. Ja sen vill ju alla bo där såklart. Priserna rusar i höjden.

I de flesta fall börjar den här flytten med att man köper stuga, sen upptäcker man vad man har, inifrån så att säga, då föds tanken, “flytta kanske?”, ja och kan man så blir det ofta så. Vi gjorde själva den resan K och jag 1986 även om jag pendlade första året.

Nu är kanske inte en avsides ort som Los en direkt vinnare på det här. Möjligen indirekt. Men Bollnäs, Järvsö, Söderhamn, Edsbyn. Kilafors etc, är perfekta orter för inflyttande utflyttare. Ja och den gamla slogan som en del företag körde i en kampanj för några år sedan  “sälj din etta i Stockholm och köp en Hälsingegård” stämmer såklart. Man har råd med en simbassäng också. Ja helrenovering dessutom. Ja täta besök i stan också.

Att plocka på skidorna och ta en sväng i backen efter en tung dag friskar upp de flesta huvuden. Eller skoter, fiske, jakt, skogspromenader, musik, eller snöbollskrig. Sen är det ju sommar här med. Åtminstone under sommaren. Då är det ännu mer musik. Ja och ännu vackrare Hälsingsk natur. Sen där med älgar, rävar, lo, björn ochvarg i närmiljön. Kan man ju gilla. Ja ogilla med såklart. Men då går det ju att blunda.

Lite spännande landsbygdstider just nu faktiskt.

Har skickat årets julgåvor. Det fanns år när vi brukade skicka tolv jiffypåsar plus firmans grejer på det. Nu två stycken. Folk dör helt enkelt ifrån en. Det blir färre kvar. Det är trist och lite ensamt.

Men man måste leva tills man dör. Det är bara så det är. Så nu jul eller “yule” då om man vill ha en förkristen variant av det hela. Det vill man ju egentligen. Men tyvärr blir det bara ännu fler gudar och ännu fler religiösa pekpinnar om man väljer den vägen. Så kanske inte en väg att gå heller ändå.

På fredag är det båtvändardag. Fast sent. Kvart över elva tror jag.  Men sen med båten vänder det kamrater. Därifrån tar vi sikte mot Vasaloppssöndag. Seglar söderut.

Heldag på sjukhuset vecka två för operationsförberedelser. Jag är livrädd för det här. Men ser det som en berg-och-dalbanetur. Dödligt. Men ganska många överlever ändå.

Det här är utetemperaturen inatt sedan midnatt. En ganska vanlig vintergraf.

Som i grafen ovan ser det ut i kompost 1 under samma tid.

Och såhär ser det ut i kompost 2 under samma tid. Mer godsaker i den tydligen.

Nu kan man förundras över vad några miljoner förruttnelsebakterier kan åstadkomma i en låda med matrester, kaffefilter, aska och annat. Rent av gapa som om man blev imponerad av dessa små liv. Ja med rätta.  Men å andra sidan kan man också scrollar sig vidare i det ständigt flödande Facebook flödet och skita i verklighetens underbara mysterier helt och hållet.

Två personer äter frukost. En av dem är en energibov av värsta sort. 😉