Var än frun hasar fram nu för tiden så lämnar hon ett sådant här spår efter sig. Dags för nytt duntäcke möjligen. Fast utan dun får det nog bli den här gången. Ett jävla plågeri det där.
Categories
Spår
Category: Betraktelser & Berättelse
Categories
Torsdag
Det är gott att leva. Över den slutsatsen har jag aldrig tvekat.Trotts svårår och stundtals långa vandringar i förbaskat mörka dalar. Att leva liv fungerar så länge som jag har något att ge mig hän åt. Det är just där, på det, som man ständigt måste vara på sin vakt. Vaksam så att man inte hamnar där med gubbarna på bänken, suckandes, klagandes, eller i soffan framför “Bonde söker fru” och, i båda fallen, försöken att få tiden att bara gå. För mig har aldrig tiden räckt till. Tack för att jag fick det där. Han/hon/det/gud/slumpen eller vem man nu skall tacka. Men det har gett mig ett bättre liv än vad jag egentligen förtjänar. Så är det.
Brorsan fyller 71 idag. Det är en ålder det också. Nu är hans släktens ålderman. Ja på faderssidan. Tiden går. Han och jag har haft så många timmar och dagar och år mellan oss att vi aldrig riktigt nått fram helt och fullt till varandra. Ibland blir det bara så. Men det är inget att gråta över det heller. Jag får i alla fall iväg ett grattis SMS. Alltid något.
Planen för dagen är annars att städa. Åtminstone nu om en liten stund. Senare tänker jag återvända ner till knappandet. Har fått ut en hel del grejer gjorda den här veckan faktiskt. Känns bra. Fast det har varit väldigt intensivt nu ett tag. Man känner det i kropp och huvud. Igår kväll stupade jag i säng fullständigt slut. Ville egentligen lite till men kände att jag var för nära den farliga gränsen. Japp, den där gränsen har jag balanserat på många gånger. En knivsegg är det. Hittills har jag lyckats ramla ner på rätt sida. Mest just för att jag verkligen har lyssnat när allt inom mig skriker “vila”. Fast erkänna måste jag såklart att jag allt för många gånger nått fram till punkten när allt inom en verkligen skriker “VILA” högljutt och tydligt. Man bör såklart lyssna tidigare, när det mumlas. Mummel borde räcka. Men det är faran med att hålla på med något man gillar mycket. Japp en del kan skriva “jobba” där. Men “hålla på” får duga i mitt fall. Lustkänslor kan lätt misstas för att allt är gott. Man måste försöka vara uppmärksam på det andra som pockar på också. Det som säger “FAMILJ”. “VÄNNER”. “SE NYTT”. “SKOG”. “SOV TIO TIMMAR”. “KÖP EN LÅDA MED ALLDELES FÖR MÅNGA SEMLOR”. “KÄRLEK”. Att bara hålla på (eller (låtsas)jobba) räcker inte i längden. Varje timme där gröper djupa hål inom en som man måste fyllas på från andra källor.
Jämvikt!
Liksom.
Egentligen borde jag göra klar och släppa min nya låt. Det är också en del av det där som fyller på energi istället för att dränera. Ja i alla fall på den nivå som jag sysslar med det på. Men… precis som det känns med skrivandet idag, har jag svårt att riktigt gå in i musiken just nu. Det är det där “KLAR” spöket som ropar inne i mitt huvud såklart. Nirvana.
Fast nu då städa. Det fyller på det också. Man blir helt enkelt sugen på att knappa av sådant. Men katterna hatar mig såklart när jag börjar med det där väsnandet. Dammsugare är ingen populär uppfinning där. Men det får man ta. Efter städning blir det liksom helg. Japp, också på en torsdag. Knappa kan man ju göra ändå.
Eller hur!?
Categories
Ta det lugnt
Hittills har operatörerna varit optimistiska till att internet-infrastrukturen kommer att klara av den gigantiska digitala omställning som coronaviruset påtvingar. Men nu uppmanar EU streamingjättar som Netflix och Youtube att begränsa sina tjänster för att avlasta nätet och undvika krascher, skriver Financial Times.
Mäh… liksom…
Categories
En GALEN värld
Följer presskonferensen om cov-19… så bryts det.
NYHETER!
BREAKING NEWS!!!!!
Man tror att hundratjugo femåringar drabbats av viruset. MEN…. Nyheten är att ESC, Eurovision Song Contest ställs in. Man måste småfnissa lite för sig själv faktiskt. Världen är helt galen. Man undrar om man är den ende som suckar.
Categories
Vågar inte
Jag äter elefant. Vågar inte räkna hur många tuggor… ja komponenter… delar… det handlar om. Räknar jag efter går jag säkert upp och lägger mig. Omedelbart. Det är nämligen omöjligt. I alla fall ensam. Samma sak gäller om en tanke “varför” eller “till vilken nytta” skulle smita in obemärkt i huvudet. Koncentrerat låtsasjobb är bästa tankemuren man kan bygga. Så jag ägnar mig åt det. Bortkopplar mig från världen.
Men jag deklarerar såklart idag också. Grejar med vattenmätarinstallatörer som jag inte vill ha hit under eldningssäsong (Det kostar nämligen en massa pengar). Grejar med bygglov hos kommunen för mitt evighetsprojekt. Ja kanske går det… Ja och lite annat. Men mest fokus på att släppa ut saker alltså som det låtsasjobbats med under det senaste året. Terapi kanske kanske allt det där egentligen kallas i min ålder. Inte den heller har väl något reellt syfte utom att få tiden att gå.
Ute sjunger fåglarna. Ja medans solen var uppe. Själv drar jag ner persiennerna. Mörklägger. Galet eftersom det är ljuset man behöver nu. Men man får helt enkelt bestämma sig och låtsas att solen inte lyser. Hur som helst finns det inget alternativ. Trotts trettio centimeter mellan ansikte och skärm så går det inte att ha söderlägessol brassande in genom stora skolfönster. Det spelar ingen roll att den är åtta minuter bort.
Kommer eventuellt få operera min grå starr direkt nästa vecka. Återbud. Det var en av dagen stora överraskningar. Positivt såklart. Om det nu blir så. När jag sa att jag skulle åka buss och tåg och buss igen undrade sjuksköterskan om jag inte hade någon som kunde skjutsa mig. Nej, är det enkla svaret. Det har jag inte. “Vad synd” sa sköterskan. Men ger jag mig fan på det så hittar jag säkert hem igen. Jag är bra på att ge mig fasiken på saker. Hamnar man någon annanstans så kan väl det också bli spännande på många sätt.
Liksom!
Boken jag läser, den som handlar om en pandemi, är skrämmande lik det som händer nu i verkligheten. Jag försöker klaga hos K som valt den. Men hon lyssnar inte på mig. Slår dovörat till. Men jag läser nog klart. Ja och hoppas att det och allt inte blir fullt så jävligt som det beskrivs i boken.
Jag är lite fundersam på Kina förresten. Varför har smittspridningen avstannat där? Ingen annan verkar ju ha lyckats begränsa spridningen med särskilt lyckat resultat! Borde det inte finnas en ledtråd att hämta i just detta faktum? Kanske är Kineser bara lättare att isolera. Men har svårt att tänka mig det. Det finns alltid folk som inte lyder, som drar iväg, ställer till saker. Alla kan ju inte dragit iväg till andra länder.
Liksom.
Man vet inget. Jag flyttade min fria del av pensionen till den statliga fonden i höstas. Tror det var ett lyckat drag. Känns som det här kommer att ta tid att få ordning på.
Atchooo!
Tror inte jag skall tugga mer ikväll…