Categories
Betraktelser & Berättelse

Torsdag

Det är gott att leva. Över den slutsatsen har jag aldrig tvekat.Trotts svårår och stundtals långa vandringar i förbaskat mörka dalar. Att leva liv fungerar så länge som jag har något att ge mig hän åt. Det är just där, på det, som man ständigt måste vara på sin vakt. Vaksam så att man inte hamnar där med gubbarna på bänken, suckandes, klagandes, eller i soffan framför “Bonde söker fru” och, i båda fallen, försöken att få tiden att bara gå. För mig har aldrig tiden räckt till. Tack för att jag fick det där. Han/hon/det/gud/slumpen eller vem man nu skall tacka. Men det har gett mig ett bättre liv än vad jag egentligen förtjänar. Så är det.

Brorsan fyller 71 idag. Det är en ålder det också. Nu är hans släktens ålderman. Ja på faderssidan. Tiden går. Han och jag har haft så många timmar och dagar och år mellan oss att vi aldrig riktigt nått fram helt och fullt till varandra. Ibland blir det bara så. Men det är inget att gråta över det heller. Jag får i alla fall iväg ett grattis SMS. Alltid något.

Planen för dagen är annars att städa. Åtminstone nu om en liten stund. Senare tänker jag återvända ner till knappandet. Har fått ut en hel del grejer gjorda den här veckan faktiskt. Känns bra. Fast det har varit väldigt intensivt nu ett tag. Man känner det i kropp och huvud. Igår kväll stupade jag i säng fullständigt slut. Ville egentligen lite till men kände att jag var för nära den farliga gränsen. Japp, den där gränsen har jag balanserat på många gånger. En knivsegg är det. Hittills har jag lyckats ramla ner på rätt sida. Mest just för att jag verkligen har lyssnat när allt inom mig skriker “vila”. Fast erkänna måste jag såklart att jag allt för många gånger nått fram till punkten när allt inom en verkligen skriker “VILA” högljutt och tydligt. Man bör såklart lyssna tidigare, när det mumlas. Mummel borde räcka. Men det är faran med att hålla på med något man gillar mycket. Japp en del kan skriva “jobba” där. Men “hålla på” får duga i mitt fall. Lustkänslor kan lätt misstas för att allt är gott. Man måste försöka vara uppmärksam på det andra som pockar på också. Det som säger “FAMILJ”. “VÄNNER”. “SE NYTT”. “SKOG”. “SOV TIO TIMMAR”. “KÖP EN LÅDA MED ALLDELES FÖR MÅNGA SEMLOR”. “KÄRLEK”. Att bara hålla på (eller (låtsas)jobba) räcker inte i längden. Varje timme där gröper djupa hål inom en som man måste fyllas på från andra källor.

Jämvikt!

Liksom.

Egentligen borde jag göra klar och släppa min nya låt. Det är också en del av det där som fyller på energi istället för att dränera. Ja i alla fall på den nivå som jag sysslar med det på. Men… precis som det känns med skrivandet idag, har jag svårt att riktigt gå in i musiken just nu. Det är det där “KLAR” spöket som ropar inne i mitt huvud såklart. Nirvana.

Fast nu då städa. Det fyller på det också. Man blir helt enkelt sugen på att knappa av sådant. Men katterna hatar mig såklart när jag börjar med det där väsnandet. Dammsugare är ingen populär uppfinning där. Men det får man ta. Efter städning blir det liksom helg. Japp, också på en torsdag. Knappa kan man ju göra ändå.

Eller hur!?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.