Jag har äntligen kommt igÃ¥ng med att skriva musik igen. Det är frugans gamla hÃ¥rdspelade (vi pratar centimetrar mellan strängar och grepp-brädan) nylonsträngande som fÃ¥tt igÃ¥ng mig igen. Blir lugna saker lÃ¥ngt frÃ¥n hÃ¥rdrocken. Det sista tvÃ¥ lÃ¥tar jag gjorde innan jag la av med musiken 1977, “Svalan” och “Flickor”, har jag ocksÃ¥ nästan fÃ¥tt klara. Tog alltsÃ¥ +25 Ã¥r!. En ny som har arbetsnamnet “den ensamme mannen” och en annan som heter “trist” är pÃ¥ gÃ¥ng.
Nu är det bara ett firewireljudkort och en stålsträngad akustisk gura som saknas sen skall ni få höra dom också.
Fattar faktiskt inte hur jag kunna hÃ¥lla mig frÃ¥n att spela i sÃ¥ mÃ¥nga Ã¥r. Ända sedan 1977…. Nu kan jag sätta mig vid nio tiden pÃ¥ kvällen i studion och klinka och innan jag ens hinner blinka sÃ¥ är klockan lÃ¥ngt över tolv. Försvinner verkligen i detta. Det är sÃ¥ roligt och jag har sÃ¥ mÃ¥nga lÃ¥tar som vill ut känns det som.
Jag har ju faktiskt en egen studio. Har haft i mÃ¥nga Ã¥r. Ja i alla fall ett rum som kallas sÃ¥ eller snarare tvÃ¥ eftersom det är ett “kontrollrum ocksÃ¥. Tyvärr har jag ju ingen utrustning annat än instrument (som till större delen är mina söners) sÃ¥ det är lite svÃ¥rt att fÃ¥ till inspelningar men det kommer….
Ärvde förreesten ett dragspel av min farbror för en tid sedan. Oj va svårt det är. Men jag skall nog få häng på det till slut. Har köpt en bok. En el-harpa följde med också från samme farbror. Skitkul!