Eldvittnet av Lars Kepler.
Ibland är en boks text som ett flöde utan allt motstånd. Bara att ta in och njuta av orden. Sådär man själv skulle velat kunna skirva. Så är det med den här boken. Det är lättläst, mycket arbete bakom, trovärdigt, spännande. På ett ställe svänger huvudpersonen till och med av efter Losvägen vilket ju inte gör saken sämre. En bra bok. Läs!
Vila i frid av Sofie Sarenbrant.
Jag kan säga det direkt. Köp inte den här boken. Det är slöseri med pengar.
Ännu en bok med arga gnälliga unga kvinnor. Kvinnor som på Camilla Läckbergs huvudpersoners vis ser ner på sin man, på chefen, på arbetskamraterna, sina svärföräldrar och gnäller och gnäller och gnäller om precis allt. Det skall väl föreställa en ny slags frigjord kvinna kan jag tänka men för mig blir det bara en gnällig och tröttsam kärring jag läser om. En som dessutom inte är trettio år än. Man kan ju tänka sig hur det kommer bli om några år.
Som i en passage. Hon klagar lite på att mannen inte kan få upp den varje gång. Sen när dom skall ligga med varandra försöker mannen lite försiktigt påvisa att han gärna skulle vilja bli avsugen. Då gnäller huvudpersonen lite om hur jobbiga män är och lägger sig istället på sida och lyfter upp ena låret lite så att mannen nu får komma till medan hon tänker på sitt jobb. Ja ni fattar kanske… Det är på samma sätt i alla andra passager.
Hon gnäller. Är hjälte och alla andra är dåliga. Skit! Bränn!
Miss Mary Bennets Självständighet av Colleen Mc Cullough
En finfin tidsfördrivsbok. Kanske inte lämnar några djupare lärdommar eller spår efter sig men välskriven och läsvärd som alltid av Mc Cullough Läs!
Den Utstötte av Sadie Jones: Det här är en sådan där bok som tar en med i ett liv som man annars aldrig skulle fått uppleva. Den gör det bra och trovärdigt och man åker in i den här boken. Gillar den! Läs!
Senast lästa bok: Fångad av hakkordset av Bruno Manz
Som varje historia som handlar om sig själv och de sina så förbättrar väl Bruno också bilden av de sina. Alla skulle nog göra det. Oavsett är det här en otroligt givande läsning om en ung man som omfamnar nazismen och judehatet och hans väg genom kriget och insikten på andra sidan. Det man gjort och hur man skall kunna leva med det. Det man trodde på och måste överge. Hur man skall börja om och få ideal och något nytt att tro på och leva efter igen.
Jag roar mig med att placera ut det här på den skola i Gävle där jag sist arbetade. Samma utveckling men i nutid. Inser att det bara skulle vara några få som skulle stå utanför det som hände. Ha mod att stå emot. Alla dom skulle vara en handfull elever. De flesta andra skulle villigt löpa med och bli samma personer som i den här boken. Det behövs inte en Führer utan oftast räcker det med en rektor eller skolverket för att vi alla skall bli medlöpare och troende. Rädda som vi är för att stå utanför gemenskaper, förlora jobbet eller anseende. Knyta handen i fickan eller viskande kritisera är inte samma sak som att kämpa emot. Den kritiska frågan i den här uppställningen är ju var man själv är? Skulle man kunna stå emot. Knappast är den nedslående insikten. Man vill gärna tänka sig som den som kan stå emot men när priset är tillräckligt högt klarar bara ett fåtal med stor integritet av det. Som då i Tyskland.
Dom som visste och inte gjorde något är såklart lika skyldiga. Det är väl där de flesta av oss skulle hamna. Domen är ändå skyldig och ansvaret detsamma som att vara aktiv.
En annan insikt som väcks igen i den här boken är fredsplanens genialitet. Att inte återskapa hat som i sig skapar hat som man gjorde efter första världskriget. Europa har Amerikaner att tacka för mycket liksom Sovjet för ett slut på det senaste stora kriget.
En givande bok! Läs!
Senast lästa bok: Den väntade av Kathlen McGowan. Man skulle tror att jag som inte är så mycket för Jesus och tramset inte skulle få ut något av den här boken, men det gör jag. Den handlar om Maria Magdalena och är riktigt läsvärd. Ingår tydligen i en trilogi och jag kommer nog att läsa dom andra också. Ja det är mycket Jesus, katolska kyrkan, hemliga sällskap och gråtande över kyrkornas underbara byggnader. Tillbedjande av avgudarna. Jesus säger på ett ställa till Maria Magdalena “Klamra dig inte fast vid mig”. Men det misstolkas såklart även i romanform. Det är kärleken det handlar om. Jesus, Budda, Maria etc är bara symboler. Budskapet är det enda viktiga. Det finns bara kärlek, ingen gud som sitter och sorterar ut dom goda från dom onda. Vi är alla samma. Varelser som kretsar kring jämvikten. Läs den om du orkar.