Categories
Betraktelser & Berättelse Bilder Techstuff

Utomjordingar har landat

Först ett torkskadat negativ med en bild på ett hygge…

tefat_1200

Sen ser man det där stora glänsande. Vad är det!?

tefat_1200_pil

Uppförstorat

tefat_förstorat

Den första riktiga bilden på en kraschad utomjordisk farkost. Om den inte var så jäkla stor och hade fönster skulle man kunna tro att det var en fisk på land.

Categories
Betraktelser & Berättelse Bilder

Rullbandspelaren

bandspelaren_1200

Rullbandspelaren står där i fönstret. Ja det är ju inte självklart på bilden. Men jag ser det på skruvmejseln. Fjädern som tryckte bandet mot tonhuvudet var nämligen av. Rätt applicerad så hade skruvmejseln samma syfte. Det är tydligen flaggdag också. Flaggan är hissad i Edsbyhem. Kanske första maj, Kungens födelsedag eller något annat. Troligen 1970.

Rullbandaren hade jag ärvt av min bror. Fjädern var ju av som sagt. Av honom ärvde man bara det som var trasigt. Men den här rullbandaren fyllde sitt syfte för mig. Man lät kompisar spela in musik, blandband, som man sen kunde lyssna på. Någon skivspelare hade jag inte. Grejer fick man inte bara sådär i vår familj.

Fast den var grå och gammal så har den här bandspelaren enorm betydelse. En kompis hade spelat in ett band med en “riktigt häftigt grupp” som han sa. Något vi var tvungna att lyssna på. Så han hade spelat in det på ett band han fått av mig och på skolan tidigare under dan hade jag fått det. Esbjörn, en kompis, var och hälsade på när jag satte på det. Lite krångel med skruvmejseln innan allt fungerade men sen kom något fantastisk ur högtalarna. Jag är säker på att vi inte sa ett ord under den tid som musiken varade. Vi såg inte på varandra ens. Först när musiken tystnade kvicknade vi till igen som knockade.

Jag fick en ny identitet just då. Hårdrockare. Det var nämligen Deep Purple som var inspelade på bandet. Vilken skiva vet jag inte men det var så oerhört mycket bättre och mer fantastiskt än något annat jag hade hört tidigare. Snart upptäckte man Black Sabbath, Rush, Blue Öyster Cult och allt annat underbart som fanns i genren och var helt fast.

I sommar säger dom att Deep Purple skall spela i Gävle. Liksom man sa att Scorpions gjorde det i Sandviken i höstas. Men det var då på 70-talet man skulle se dom live och uppleva deras musik. Substansen i dom här grupperna är för länge sedan uttankad. Det som kan upplevas idag är bara replicas och yta. Eller möjligen ett sätt att ta sig tillbaks till “då”. Men vem f:n vill det!? Vår bästa tid är nu. Sen finns det minnen som man kan må gott av att tänka på ibland. Men det är nu vi lever.

Ja jag fick en skivspelare till slut. Min första lön efter att ha börjat jobba efter att ha hoppat av efter första året på gymnasiet gick till den. En fin anläggning. Många hårdrocksplattor blev inköpta. Men framförallt nu spelade jag hårdrock själv också. Jag ville leva musiken och gjorde det.

Categories
Betraktelser & Berättelse Bilder Status från just idag Swedish

Bästdan, nickelmonument och stjärnhimlar.

Jag fyller pellets. Undrar vem som är herre och vem som är slav egentligen. Besvarar inte frågan. Det är bäst så ibland. Stannar istället upp och tittar ut över byn. Där nere det upplysta Niklemonumentet. Där uppe miljarder stjärnor. Ingen komet.

Nikelmonumentet är vackert. Stjärnorna likaså. Det är tyst över byn. Tror att det bara är jag som står såhär här i natten. Dom andra sover i sofforna framför sina TV apparater. Men jag skall inte stå här så länge jag heller. Trött. Vill sova och kanske drömma jag med. Vakna om några timmar igen och stå där i österfönstret och fundera en stund igen. Eller kanske inte. Sova en hel natt för en gång skull. Det har hänt. Inte många gånger. Men nån enstaka gång har själen varit någon annanstans hela natten. Vaknat förvånad vid sju eller åtta och undrat vad som hänt.

Filmen ikväll var dålig. Vi kom båda på att vi sett den förut. Ingen av oss orkade byta. Så kan det också vara en fredag. Såg klart på den mest för att ha en ursäkt att få gå och lägga oss. Eller fylla pellets då.

Imorgon är det Lördag. En stor tugga av helgen är redan tuggad. Bästdan är liksom Fredagen när alla dagar fortfarande ligger framför en. Men för mig gör det väl egentligen inte så mycket längre. Jag försöker bara spela med. Inte förslappas också på det planet. Låtsasjobbar mina dagar gör jag ju. För att inte tappa fotfästet helt. Men jag klarar sinnet tror jag. Genom att skriva, skriva, skriva. Det är på kroppen det syns. Det är den som avslöjar att allt inte är så bra egentligen. Men jag har inget att klaga på. Jag har utvägar. Det finns andra som inga sådana har. Som den trettonåriga flickan som kastade sig framför tåget. Det är då det blir sorgligt och man blir förbannad på dom som borde funnits runt omkring och på det onda såklart. Motsatsen till det goda. Jämvikten.

Categories
Betraktelser & Berättelse Bilder Swedish

Var är du nu?

Den svartvita flugsnapparen. Alltid på sin utsiktspinne. Var är du nu?

ScanImage2276

Categories
Betraktelser & Berättelse Swedish

Kryptografiska triumfer

20192.jpg

Gick till postlådan idag och tänkte att det var länge sedan man fått något roligt i den lådan. Reklamblad och räkningar är väl den vanliga skörden. Det mesta åker helt enkelt i soptunnan. Eller papperinsamlingen heter det väl numera. Samma ställe liksom men det är jag själv som får frakta bort det. Inte sopbilen. Antalet räkningar avtar dessutom nu i e-fakturornas tidevarv. Återstår gör just skiten. Det är bara skit man hämtar in varje dag. Nedslående skit. Frågan är varför man går ut dit över huvud taget. Jag har en bekant som har slutat. Försökte lägga en chokladask i hans låda i julas men han hade redan slutat några veckor före och det var knökfullt så jag fick äta upp den själv.

Det som brukar vara uppmuntrande är när postlådeturen sammanfaller med dito för dragspelaren. Det blir en pratstund. Igår var en sån dag. “Det är dags för Taube” tyckte dragspelaren. “Fungerar nästa vecka? “Ja det gör det” sa jag. Sen sa vi inte mer. Men Everts sånger lär ljuda i det gula huset på höjden nästa vecka med mig sittandes gapande medan den bli till ettor och nollor i någon manick. Det blir så här ibland. Det är världen där utanför och så är det vi. Vi syns inte så mycket. Ja, dragspelaren syns ju förstås. Han är ändå en av dom bästa. Svårslagen. Jag syns mindre. Lättslagen. Men nuförtiden gör det inte så mycket. Men som sagt idag var det inte ens en dragspelare där. Bara kuvert och reklam och en förbannat kall nordanvind.

Hemma igen inne på låtsaskontoret ser jag ett ovanligt brev. Inte handskrivet. Får man sådana blir man ju riktigt förvånad nu för tiden. Men det här är annorlunda. Öppnar. Ett presentkort på systembolaget. Från Brännskogen. Kryptografiska triumfer i php. Bra postlådetur idag helt enkelt.

Categories
Betraktelser & Berättelse Bilder Swedish

Hans Lidmans (och mina) marker

Jag gick ofta efter ån. Vinter, vår, sommar och höst. Kameran var nästan alltid med. Det finns många bilder från markerna mellan Hans Lidmans stora tomt och Voxnan. Det här var väl ett litet paradis för dom flesta av oss som bodde i den här delen av Edsbyn.

De här bilderna är från en vinterdag. Det har inte kommit mycket snö än så det är lätt att vandra där efter Voxnan hela vägen upp till Noret. Det som var badplast på somrarna för oss som bodde här.

ScanImage2031

Den här dan är vinterdisig men isen ligger även om den inte bär.

ScanImage2032

Höstplöjningen är klar sedan länge. Frosten har börjat göra sitt jobb. Redan nu har ladornas tid passerat. Höet fraktas hem till ladugårdarna. För inte så många år sedan kunde man smita in i ladorna och hoppa i höet. Nu finns bara tomhetens eko kvar i dem. Ibland också kanske en överbliven harv eller såningsmaskin eller annat, som sakta får stå där och rosta sig bort ur tiden. Kullen till vänster om ladan är Hans Lidmans älskade ställe i Gårdtjärn.

ScanImage2033

Den gamla flottningskanalen som förbinder Gårdtjärn med Voxnan har inte frusit. Vattnet mellan dom två vattensystemen är nog inte så stillastående som det först kan verka.

ScanImage2034

Också där flottningsrännan går in i Gårdtjärn är det ännu öppet vatten. Tandjuren dricker här på sommaren. Hagarna skyddar dom. Men kom det någonsin några fler tamdjur hit efter att den här bilden togs? Jag tro inte det. De små böndernas tid är ute. Också hagarna får stå där och vittra bort i tiden på en enkelriktad väg in mot glömskan.

ScanImage2047
ScanImage2048
ScanImage2049

Bron över flottningsrännan har rasat. Ingen behöver heller den längre. Det är bara vi bad och fiskesugna ungdomar som går här nu och en trasig bro är inget hinder för oss. Den gör bara turen mer spännande.

ScanImage2036

Går man efter flottningsrännan ut till Voxnan igen och tittar norrut så ser man träförädlingens skorstenar ryka över byn. Där där farsan hade sitt liv. Sly efter strandkanten. Alltid denna sly med en livskraft och mångfald som bara människor kan överträffa. Livsviktig för så många arter.

ScanImage2037

På fälten skall det växa korn, råg eller vete till sommaren. Men först skall det bli riktig vår. Det skall harvas och sås. Bonden har mycket att stå i och åkrarna är många. Det är bördigt här. Voxnadalen är bördig. Voxnan drar med sig näring hit ända från fjällen och från skogarna i Los. Hans Lidaman sitter säkert där i det gula huset på kullen i bakgrunden och skriver sin ordmagi också den här dagen. Omedveten om mig som smyger där ensam vid strandkanten med min älskade kamera. Alltid med respekt för mannen i den svarta slokhatten, han som så tydligt kräver distans från människorna. Vi möttes ofta. Talades bara vid en enda gång.

ScanImage2038

Det skall dröja ett tag innan slalombacken öppnar för säsongen. Farbror Kalles lift. Den han byggde av skrotdelar och som står kvar än idag tror jag, nu får vila ett tag till innan det är dags att frakta längtande skidåkare upp på berget.

ScanImage2039

Gärdsgårdarna är många också här under 70-talet. Men det blir inte så många fler byggda nu. Dom får stå så länge dom kan stå. På ena sidan om den mark som skall få vila och på den andra den som skall arbeta under året.

ScanImage2042
ScanImage2043
ScanImage2052

Hässjornas tid är också nästan förbi, men man kan bygga dom igen närhelst man ville. Allt material fanns där. Underhållet och fint upplagt.

ScanImage2051

Hans Lidmans lada. Hans marker till vänster. Ladan full med gamla jordbruksredskap. Han var ju mycket intresserad av hembygdshistoria den Hans.

Det blir många turer efter ån också efter att dom här bilderna är tagna. Men det är ändå länge sedan jag gick där nu. 50 år. Och visst längtar jag när jag ser bilderna men känner samtidigt att där hör jag inte hemma längre. Jag har varit borta för länge och det där har blivit andras vandringsplatser och smultronställen. Det är istället många mil uppströms efter samma gamla Voxnan som jag vandrar idag och gör det med samma glädje nu som då.