Category: Böcker

I det sista regnet av Janesh Vaidya

Det finns filmer och böcker som kan förändra liv. Det här är definitivt ett sådant verk. Du kan gå in i första sidan i den här boken som materialist och komma ut på sista sidan som en man eller kvinna som vill skänka bort alla sina ägodelar och leva ett annat liv. Den är egentligen livsfarlig alltså. Kan krascha långvariga relationer och skapa jobbigheter ingen vill ha.

Är man en gammal gubbe nyfiken som jag så har man såklart hunnit fundera en del. Det mesta av visdomen här har jag nog klurat fram på egen hand. Jag behöver inte ens alla gudar. Men många av visdomarna som lärs ut här är ändå härligt underbara att ta del av. Så självklar och utan pekpinnar och måsten en bild av alltet kan vara.

Men det här är en roman. Den är fantastisk som sådan också. En kärlekshistoria i en del av världen som man inte kommer att besöka, men som det lika fullt är underbart att ta del av. Platsen är inte alls helt olik Los faktiskt. Fast den då på andra sidan jorden.

Jag säger bara LÄS!
L

Alla andra böcker jag läst finns här.

Home

Solidärer av Anna Jörgensdotter

Det här är en förbaskat bra bok helt enkelt. Lite pretentiös i språket kanske. Eller inte. Jag har inte hört Annas riktiga röst IRL så egentligen kan jag inte avgöra det. Lite irriterar det mig dock. Det enkla är det vackra. Det komplicerade, nåja…

Men Spanskt inbördeskrig. Svensken, Ingemar, han som reser dit från Gävle, han som kunde vara jag. Eller du. Ja och Klara som blir kvar i Gävle. Fascisterna på gatorna och bakom kanonerna.  Högerfolket som aldrig någonsin förstår vart det egoistiska synsättet tar människorna.

Krigets helvete kan knappast beskrivas bättre än det görs här.

Läs!

Alla andra böcker jag läst finns här.

Jag är mitt uppe i arbetet på den engelska utgåvan att Bram Stokers 
och "A--e:s" märkliga mastodontroman "Mörkrets makter" 
(den svenska versionen från 1899 av "Dracula", senare drastiskt 
nedkortad och stympad till den isländska versionen "Makt myrkranna" 
1900). Jag är förhindrad att nämna några detaljer om publiceringen, 
men här några ord om en sak som är ett helt förbisedd bland 
Dracula-forskare:

Vampyrjägaren Abraham Van Helsing har ett svenskt efternamn. 
"Helsing" var ett mycket ovanligt namn i England och på kontinenten 
när Bram Stoker skrev sin roman, man var och är vanligt förekommande 
i Sverige och delvis i Norge. Detta eftersom en person från 
Hälsingland (tidigare Helsingland) kallades "helsing". Finska 
huvudstaden Helsingfors anses ha fått sitt namn efter hälsingar som 
koloniserade området. Men själva Hälsingland fick sitt namn från 
ett fornnordiskt ord för "trång passage" på vatten eller mellan 
berg etc -- jmf med "hals". En version av namnet Helsing är förstås 
Hellsing -- barnviseförfattaren Lennart Hellsing är ju inte helt 
okänd.

Den som läser gamla vikingasagor träffar då och då på ordet helsing, 
och kanske tog Bram Stoker det därifrån. Men det finns en annan 
möjlighet: Bröderna och systrarna Stoker hade nära kontakt med 
författaren Anne-Charlotte Leffler och hennes bror, matematikern 
Gösta Mittag-Leffler, vilket man kan se av bevarad brevväxling 
hos KB, och när de träffades måste de ha hört många historier om 
Sverige. "Mörkrets makter" uppvisar också åtskilliga tecken på att 
vara byggd på tidiga utkast till 1897 års Dracula, så antagligen 
var det med direkt eller indirekt hjälp av syskonen Leffler som den 
unika svenska versionen av Dracula kom till stånd. "A--e" kan 
dock _inte_ vara Anne Charlotte Leffler eftersom hon dog 1892, då 
Stoker visserligen redan hade kommit långt i sitt arbete på 
romanen. Kanske fanns kopior av Stokers utkast och anteckningar i 
hennes kvarlåtenskap?

/ Rickard'


IDÉ- & SKÖNLITTERATUR
Aleph Bokförlag -- www.alephbok.com
Weird Webzine -- www.weirdwebzine.com

Från
SKRIVA – sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@freelists.org f?r listkommandon (ex subject: subscribe).

Den som går på tigerstigar av Helene Thorfinn

Det här är en uppföljare till Innan floden tar oss. Jag gillade den och generellt gillar jag den här typen av litteratur där man får uppleva platser och skeenden genom någon annans ögon. Det där som man normalt inte ens kommer i närheten av annars och på annat sätt.

Just det gäller den här boken också. Bangladesh. Spännande. Annorlunda. Intressant. Ja och sen biståndsvärlden. Ambassadvärlden. Intressant att få veta mer om.

Men huvudpersonen. Sofia. Jag blev irriterad på henne i förra boken också men här rinner det över. En mer osympatisk och gnällig person får man leta efter. Just det där ligger och gnager inom en genom hela boken. Förtar mycket av läsglädjen och när man lägger boken färdigläst ifrån sig så är det bara den där känslan av irritation som finns kvar. Man vill putta den där människan ner i närmaste kalla vak så att världen befrias från henne. Ja och jag brukar vara ganska tolerant mot människor ändå.

Så läs INTE är väl rådet om man vill slippa den där irritationen. Historien är det dock inget fel på. Så står man ut med en irriterande idiot som huvudperson så går den att läsa.

Alla andra böcker jag läst finns här.

Så vitt jag minns… av Björn Lunde’n

Förlag: Litura

Kända personer i Hälsingland är ganska lätträknade. Man tänker på Snoddas såklart. Han var ju känd. Definitivt. Sen Natan Söderblom och slika personer. Konstruerad storhet finns det gott om. I nutid Per Persson (Musiker), Åke Persson (Monitor), Pär Johansson( Glada Hudikteatern), Hans Lidman såklar,  ja och så den här bokens författare,  Björn Lunde’n (BL Information AB i Näsviken).

Jag har i olika sammanhang träffat alla de där såklart (nåja inte Natan och Snoddas). Hälsingland är inte större. Men mej veterligen har Björn’s och mina vägar aldrig korsats. Jag är dålig på både namn och ansikten så helt säker kan man såklart inte vara på den saken heller.  För lite “kontakt” kanske, men inte mer än genom en kamrat i Järvsö.  En sådan kontakt som Linkedin skulle kalla 2:a hands kontakt alltså. Man får lite insiderinformation liksom. De hade samma koras, så mest kor. Intressant… 😉

Hur som helst har jag fått klart för mig att den här gamle getfarmaren (som han själv gärna benämner sig) är en intressant person med många intressanta idéer, så när han ger ut en bok om sig själv så känns det som ett måste att läsa för att få en djupare inblick i vem det här egentligen är. Tro mig det är inte alldeles ofta den känslan finns, fast jag verkligen älskar historier från människors liv.

Ja så K får beställa boken. Jag förväntar mig den där lite tråkiga segerhistorien berättad i kronologisk ordning som så många framgångsrika, speciellt idrottsmän, älskar att ägna sig år. Men man får ta det där ibland. Läsa på.

Men jag bedrar mig. Det här är en av de riktigt läsvärda böcker jag läst på länge. Inte bara lär man känna Björn lite mer, man får också läsa (ja jag hör honom berätta) många både intressant och dråpliga historier från världens alla hörn. Ibland kommer jag på mig själv med att sitta där och fnissa faktiskt. Inte helt vanligt för den tråkige ocoole gubbe som jag själv nu är. Men faktiskt är den här boken som ett bra sommarprogram. Japp. Materialet skulle göra solklar succé där. Ingen tveka om saken. Utlämnande, lärorikt och roligt utan att på minsta sätt vara ytligt.

Är man en människa som går genom livet och lyssnar på råd och slaviskt följer de råd man får utan att lyssna på vad den egna magen säger så är det här verkligen boken man skall ägna en stund åt. Den lyfter. Verkligen.

De verkligt smarta personerna hittar man sällan i de akademiska salarna eller i IQ klubbarnas medlemsmatriklar. De finns där ute i verkliga livet. Lätta att hitta egentligen om man noterar deras livsverk. Björn är definitivt en av dessa män och kvinnor. Ja det tror jag. Det bevisar väl hans livsverk och liv. Beundran måste man ju känna såklart.

LÄS! (72 punkter)

Alla andra böcker jag läst finns här.