Lite extra kolhydrater till lunch idag. Det gäller att klara en hel natt naken ute i skogen uppe på berget ylandes upp mot fullmånen. Örnberget här ovanför, vid det värsta stupet, i mitt fall. Där, där man ser både den gigantiska månen som bäst och där Hälsingebergen rullar ut mot kusten och ut i havet.
Ensam i natten och sen ge full hals. Ta i nerifrån den onda stortån. Först det egna ylandet, sen ekot av av det mot bergen. En stund senare hör man dom alla. Andra o-coola gubbar som står där runt om i Hälsingland, nakna och ensamma på sina berg och ylar av hela sin kraft. Där uppe ler månen mot oss. Lite överseende så där för inte är vi väl en vacker syn med våra magar, rynkor och fettvalkar. Ja en del av oss är ju tunna och knarriga som vidjor också såklart. Egentligen är det väl just olikheterna som förenar oss. Så olika man kan bli. Det är bara ylandet naken på berget vid fullmåne som för oss samman.
Men det är när vargarna, rävarna och hundarna också stämmer in i kören som det underbara, det man längtat efter sedan den förra nymånen sker. Vi blir alla ett där ute i skogen och natten. Ett väsen som häver ur sig frustration över de som hatar och dödar och försöker äga det som inte går att äga. Ylanden för freden, för lika värde, för kärleken och det heliga livet, det som inte står någon gudstjänst efter. Inte ens en i Folkets Hem i Edsbyn med de besatta i bänkar och på scen.
I gryningen går vi hem och sover, varje o-cool gubbe till sitt. Omtöcknade men nöjda. Imorgon släpper månen lite på vattnet och går till 90%. Då börjar var och en av oss längta igen.